Säga vad man vill om konceptet men jag älskar när spelutvecklarna återsläpper spel med vassare grafik och bakat in all nedladdningsbart innehåll i ett och samma spel. Jag hade några år där mitt spelintresse dalade rejält och lät mitt Xbox360 och PS3 begravas under ett tjockt dammtäcke. Jag missade såklart en drös med feta spel som jag förmodligen hade gillat men som helt enkelt aldrig fick en ärlig chans, och det har jag såklart gått och grämt mig en del över.....tills...
Har nu i ungefär 2 timmar suttit och spelat den remastrade versionen av Resident Evil 5 till PlayStation 4, och ja vad kan man säga? Spelet ser ungefär exakt lika dant ut som maxade PC versionen, spelet står sig än idag som en av mina absoluta favorit spel. Spelet rullar för det mesta i 60fps men man märker ibland att den blir väldigt ostabil, speciellt i början av spelet då det händer väldigt mycket på skärmen.
Jag har inget emot remasters i sig, däremot tycker jag att det blivit lite väl mycket av den varan under denna konsolgeneration. Vilket var lite av en anledning till att jag tänkte skippa Uncharted-samlingen med remastrade versioner av trilogin. Nästan lite som ett barn som bestämt sig för att totalvägra att äta upp grönsakerna, lade jag inget större intresse på denna samling trots att jag älskar Uncharted-serien och naturligtvis ser framemot fyran.
Om drygt en vecka släpps Dishonored: Definite Edition, ännu en remaster. Under samma vecka släpps även remastern till Gears of War som det har varit väldigt mycket diskussioner om under senaste tiden. Mycket av uppgraderingarna av grafiken har visats upp där utvecklarna berättat hur de putsat både på ljuseffekter och karaktärers och omgivningens utseende.
Det kommer en hel drös med spel under sensommaren/hösten. En del ser jag fram emot så mycket att jag liksom går på tomgång. Jag glömmer spotta ut tandkrämen, disken står kvar i diskhon, sängen är obäddad och jag har inget annat i huvudet än Fallout 4.