Jag har bloggat om att fota världarna vi tar del av vid olika tillfällen, men inte så mycket om insikterna av det. Jag som egentligen sällan orkar med att fota i verkligheten har av någon orsak funnit ett nöje med detta. Precis som med all fotografi handlar det om att bevara ett ögonblick av någon bakomliggande orsak. Det kan vara en spännande händelse, något som väcker känslor eller vad som helst. Jag är av den åsikten att spelutvecklare som designar spelvärldar ofta får lite för lite omtanke.
Somliga brukar ju hävda att religion är det värsta påfund människan hittat på. Jag är faktiskt inte övertygad om det. Visst sjutton har det lett till sinnessjuka brott mot mänskligheten då diverse låtsaskompisar ska blidkas, bara för att sedan glömmas bort genom århundradena medan nya religioner tillkommer. Men det leder till en hel del bra också och för många är det en väldig trygghet.
Det fanns en tid då framtiden stavades visuella chattrum där man gick omkring med sin avatar och pratade med folk, såsom bland annat Second Life. Sony hakade på den trenden när de insåg att de låg efter Microsoft på onlinebiten, och lanserade sedermera Playstation Home.
Något jag har i flera år misstänkt är att spelindustrin inte mår helt ok. Det är jag nog inte ensam om både ekonomer och experter har uttryckt lite oro även om den rent ekonomiskt är starkare än någonsin. Ändå ser vi stora problem med allt från konsumentskydd, arbetstider, exploratering av minderåriga, gambling, hazard spel inbakat i spel, dåligt skydd och manipulation och annat. Massuppsägningar nu senast hos Activision är bara ett litet exempel på hur anställdas värde i industrin inte verkar särskilt högt det är främst den nyheten som skapade ett intresse att skriva lite om tankar jag har. Dåliga skydd för anställda som ofta har hemska arbetstider och risk för uppsägning är för oss som läser om spel inte helt ovanligt att läsa om, även när företagen går bra, chefer som stoppar bonusar utan dess like i fickan samtidigt och berättar hur bra ekonomiskt företagen går just nu. Vi läser också ibland om att flera av jättarna inte ens betalar skatt utan gömmer pengar i skatteparadis och trots detta ser vi ändå mikrotransaktioner som förvandlat spelen till något mindre bra. Och missnöjet hörs även om spel sålt miljoner exemplar ändå inte möter förväntningarna.
Tänkte här delge en historia jag skrev när jag arbetade som telefonförsäljare och ville klösa ögonen ur mig av uttråkning. En kollega ville att jag skulle läsa den högt för styrelsen. Borde jag gjort det? Avgör själva.
Detta är andra inlägget i min lilla historiska bloggserie om coola foton (jag använder begreppet "episkt" ganska löst), Och här ett sjuhelsickes feel good-foto:
En gång för länge sedan hade jag en liten historiablogg här på GR och jag har länge velat återkomma till den. Men på grund av tidsbrist så tänkte jag börja med något lite mer lättsmält. Jag brukar dammsuga internet på coola historiska foton som får en att tänka "å fy fan". Så jag fundera på om jag skulle visa ett häftigt foto här då och då samt skriva lite bakgrundsinfo på den. Kan det vara en kul idé?
I min förra blogg om mobiltelefonins historia nämnde jag att MTC bytte namn till NMT. Det var redan 1969 som de nordiska länderna började samarbeta om att ta fram ett gemensamt mobilsystem. Storleken på systemet skulle hjälpa till att få industrin att investera och få ner priserna på telefonerna. Dessutom skulle man kunna använda sin mobiltelefon när man åkte till ett annat land med systemet.
De flesta av oss använder mobiltelefoner varje dag men få tänker på utvecklingen som lett fram till där vi är idag. Därför tänkte jag börja på en serie om mobiltelefonins historia.
Eftersom Petter skrev en så grym krönika om sin spelhistoria så vill ju inte jag vara sämre. Min spelhistoria startar år 1986 och i år firar jag 28 år som gamer