Då var det dags för uppföljaren till Assassins Creed. Back in the days när det här spelet skulle släppas kommer jag ihåg att jag ej var såg sugen på att köpa det då jag tyckte första AC sög typ. Men så testade jag det och kunde verkligen inte släppa kontrollen. Jag var fast i 1400 talets italien och jag älskade det. Det var och fortfarande är ett av de bästa AC spelen, storyn i sig är värdig en diamant.
Då var det äntligen dags att tackla en av spelvärldens giganter. Detta gjorde jag med hjälp (eller ja om man nu kan kalla det hjälp) från min fru och hennes kusin. För varje gång jag klarar detta spel så blir jag mer sugen på att spela det igen. Det är en dragningskraft som gör så att man alltid vill komma tillbaka till det här spelet, ni förstår nog vad jag pratar om.
Äntligen dags för ett klassiskt ps1 spel, Hercules. Detta har en grym nostalgi över sig. Dock så är det inte mycket mer än nostalgiska minnen som får min glädje att komma fram för spelet lider av klumpig kontroll och konstiga hitboxes. Men även om detta är problematiskt så tar det nostalgiska värdet över och spelet levererar en otroligt glad och rolig spelstund.
Medal of Honor till xbox 360, ps3 och pc var tänkt som en reboot, något som skulle komma ikapp Battlefield och Call of Duty, istället blev det ett halvbra spel. Grafiken kändes gammal redan när det kom (i vissa lägen) spelet är fullt av buggar (även 8 år efter release).
Då var det dags att sätta tänderna i ett gammalt krig i ett gammalt spel. Detta var en av de första fps spelen till konsol men jäklar vad skoj det var. Även en annan sak som kanske inte är lika nice var den stela kontroll och den smått buggiga grafiken som ofta gjorde så att man fastnade. MEN Medal of Honor är fortfarande lika charmigt nu som då även om det inte har åldrats med stil!