Jag minns hur jag i början av 90-talet alltid satt fastklistrad framför TVn, och var förälskad i barnprogram som Widget, Turtles, Darkwing Duck och Power Rangers. Där den förstnämnda såklart var en solklar favorit. Under den här tiden hade jag såklart hunnit bekanta mig med Super Mario eftersom min mor hade köpt en Nintendo 8-bitar till mina syskon. Kort därefter började TV sända tecknade, barnvänliga Super Mario-serier. Självklart blev Super Mario en favorit och de ovan nämnda barnprogramen fick snällt stå åt sidan. Den röda italienska rörmokaren var viktigare för mig. Super Mario-serierna släpptes senare på VHS. Jag önskade mig dem alla, men fick nöja mig med en av dem i julklapp. Resten fick jag snällt pracka på min far att hyra på en videobutik varje helg.