Capcom har just dragit igång en nedräknare på sin hemsida. Med tanke på pågående turnering och de rykten som gått, skulle jag gissa på att det är dags att utannonsera Street Fighter 6. Och det vore ju såklart svinkul, men femman är det numrerade spel i serien jag lirat minst sedan första Street Fighter III-utgåvan till Dreamcast, och därför har jag lite önskemål.
Jag har verkligen inget emot så kallat 2,5-grafik, och den för onekligen med sig väldigt många fördelar. Men steget grafiskt mellan Street Fighter IV och V var ändå väldigt litet, och jag tycker att polygonerna gör Street Fighter sämre.
Nu när det har börjat ryktas om Street Fighter VI är det förstås läge att börja önska sig saker, och det ägnar sig folk åt helhjärtat. Och jag blir lika bitter varje gång, eftersom det är helt uppenbart att folk antingen är födda igår eller har supit bort hela långtidsminnet. Låt mig förklara hur korkade dessa önskemål är i tur och ordning.
Det hade som vanligt "läckt" innan, så någon total överraskning var det inte att Seth, slutbossen från Street Fighter IV, blir den sista nykomlingen till Street Fighter V. Och det är väl lämpligt, om inte annat för att stoppa in honom som boss i arkadläget när man spelar Street Fighter IV-storyn.
Verkliga förlagor som designinspiration till karaktärer i fighting-genren är inget ovanligt, inte minst i Tekken vars karaktärsgalleri har ett knippe figurer som är mer eller mindre kopior av befintliga personer.
Dags att gå tillbaka mer än 20 år i tiden. Jag växte upp med Super Nintendo (och senare PS1) och det är fortfarande min favoritkonsol. Jag har fortfarande ett SNES hemma och jag gillar att samla spel till den. Problemet är att mina favoritspel från den tiden är så galet dyra att köpa nu för tiden.
Idag tar jag ett titt tillbaka på mitt besök i Japan i november 2016. Under tio dagar besöktes Tokyo, Kyoto, Osaka och Hiroshima. Det var en resa jag aldrig kommer glömma. I detta blogginlägg tänker jag dock fokusera på Akihabara, nörddistriktet. Och då säger jag det som något väldigt positivt. Är man ett fan av tv-spel eller anime/manga bör man till 100% besöka denna stadsdel i Tokyo.
År 2010 utannonserade Capcoms Yoshinoro Ono och Namcos Katsuiro Harada att inte bara ett utan hela TVÅ crossover-spel var i utveckling. Street Fighter X Tekken som skulle följa Capcoms upplägg liknande vad de tidigare hade gjort med Capcom vs SNK/Marvel/Tatsunoko, och ett Tekken X Street Fighter som skulle släppas kort därefter som skulle ta kämparna till den tredje dimensionen. Den största franchisen inom 2D vs den inom 3D. Något som var tänkt att dra ihop fightingfantaster.
Har spelat Street Fighter V med en gammal vän som jag tuktat otaliga spel i genren med tidigare (och tillika en gammal Gamereactor-medarbetare). Mellan käftklapparna, rundsparkarna och en och annan eldboll gled vi in på hur hårt det floppat och hur Capcom skulle kunna få fart på försäljningen igen. Men vi insåg ganska snart att det kommer bli svårt, riktigt, riktigt svårt.
Det kom ett brev till redaktionen med frågan om hur fightinggenren mår idag. Frågan är rimlig efter att Street Fighter V kraftigt missat försäljningsmålen. Det har lett till massor av diskussioner om både serien och genren.
Nu lyckades jag få två finna spel i köpet. Det första är Unravel, skulle ta det där spelet men bestämde mig att ta den iallafall. Det nästa är att jag äntligen fått Street FIghter V. Jag kanske ska göra en ut
De mest kreativa spelen som verkligen nyttjar maximalt av hårdvarans prestanda kommer ofta efter att konsolerna har lagts ner, åtminstone till äldre format där det fortfarande var relativt enkelt att utveckla spel. Ta till exempel Ikaruga som släpptes efter att Dreamcast lagts ner, eller kolla demon från exempelvis Atari Jaguar och Commodore 64 på Youtube. Det är smått ofattbart vad dessa burkar mäktar med i rätt händer.
Jag antar att ingen missat att Street Fighter V utannonserats, och det exklusivt till PC och Playstation 4. Som jag skrivit så många gånger tidigare finns det fortfarande en naturlig uppdelning mellan PC-spelare och konsolspelare där många enbart spelar det ena alternativet - och därför är en sådan här deal i princip lika mycket värd som en riktig exklusivitet.
Inser att jag är några timmar sen, men ändå - grattis Ryu som under måndagen fyllde svindlande 50 bast. Det betyder sannolikt inte att att han kommer bära med sig rollatorn till Street Fighter V, utan detta är en gamling av god vigör, alltid pigg och sugen att få dela ut en ny omgång stryk medelst glödande nävar och vältajmade eldbollar.