Glömde nästan! Tradition ju, att göra något filmrelaterat Valentine i MS Paint. Det var hemskt länge sedan jag ens rörde vid Paint och det blev rätt slarvigt, men det var kul att återbesöka det. GR och Paint har alltid gått ihop, liksom.
Januari/februari är riktigt risiga månader. Alla roliga helger är slut och vintern visar sitt fulaste ansikte i form av ständig halka och slask. Men filmmässigt brukar det betyda att alla Oscars-filmer som SF inte ville lansera under december istället flyttas lagom till alla filmgalor. Och med årets första avklarade biofilm, Birdman, kan man lugnt säga att filmåret börjat riktigt, riktigt bra.
Här är andra delen av vad jag anser vara förra årets mest sevärda filmer. Jag räknar givetvis enbart med svenska premiärer, annat vore galet. Woop-woop!
Ja, det börjar bli dags att avrunda året med ett par listor. Utan någon vidare introduktion, presenterar jag för er vad jag anser vara årets bästa tv-stunder. Spoiler-fritt också, såklart.
(För er som snubblade över denna text och som inte vet vad The Legend of Korra är för något: The Legend of Korra är uppföljaren till Avatar: The Last Airbender och som nu gått och blivit tv-spel. Kolla upp det, vetja!)
Som vi alla vet, har Studio Ghibli stängt portarna på grund av dess osäkra framtid. En dyster nyhet som drabbade alla Ghibli-fantaster, men än finns det saker att glädja sig åt: The Tale of The Princess Kaguya, Ghiblis evighetsprojekt på åtta år och med en budget på 50 miljoner dollar, släpptes nyligen på amerikanska biografer och hyllningarna haglar om den. Med 100% från Rotten Tomatoes och en 90 från Metascore, talar kritikerna om en "...visionary tour-de-france", en "masterpiece".
Efter den känsloladdade säsongsfinalen förra månaden kändes det som en evighet kvar till nästa säsong, men redan nu verkar det ha kommit tillräckligt mycket information om nästa säsong för att göra väntandet mindre plågsamt.
Var i full färd att skriva recensionen av förra veckans avsnitt, tills jag snubblade över en rätt upprörande notis från Bryan Konietzko angående Legend of Korras framtid: resterande avsnitt av säsongen kommer att plockas bort från Nick's tv-sändningsschema och kommer istället att exklusivt sändas online.
Ännu ett tävlingsbidrag i Fenjimas hutlöst spännande tävling! Och vad vore en bättre representation av mig än att rita något på Microsoft Paint, ritprogrammet jag har använt här i så många år?
Om ni följer min blogg, vet ni förmodligen att jag var inte överförtjust i Peter Jacksons utspädda filmatisering av Bilbo-boken. Det var inte en dålig film; det var bara en plågsamt utdragen första akt i en onödigt mycket längre berättelse. Så det var med betydligt lägre förväntningar som jag såg andra delen av Hobbit och döm av min förvåning när jag faktiskt var hyfsat underhållen av filmens början. Visserligen fanns det störningsmoment såsom det hoppiga berättandet, lite väl vimsiga kameraåkningar och ett märkligt tempo i vissa scener, men jag måste säga att jag ändå var måttligt road av Persbrandst Beorn, skogsscenen och spindelsekvensen. Även delen där dvärgarna tillfångatas av skogsalver, dvärgen Kili får en trevlig karaktärsfördjupning, den uppfriskande karaktären Tauriel gör entré och Bilbos sanslösa räddningsaktion visade sig vara rasande underhållande och för ett ögonblick kändes det som att Jackson började hitta rätt spår för sin film: ett rappt och kul äventyr där Bilbo var huvudpersonen, där hans ständigt betonade mod, klipskhet och relation till ringen sattes på prov. För ett ögonblick verkade det som att filmen började fokusera på rätt saker, trots mindre problem på vägen.
Jag har inte bloggat så mycket sedan jag slutförde The Wire-listan. Eller, alls. Detta beror på att jag har arbetat på en C-uppsats sedan september och har varit strängt upptagen sedan dess. Det var nämligen inte lätt att komma igång med själva arbetet. Jag visste bara att jag ville studera något om emotionell framkallning och respons i berättelser genom ett antal perspektiv och teorier, men där stannade det. Jag slet mig i håret, vandrade mumlande omkring i min lägenhet och slog väggar av ren frustration i veckor för att jag inte visste hur jag skulle gå tillväga med min uppsats. Bara ordet "vetenskap" skrämde slag på mig; jag - som går i en manusutbildning på högskolenivå - kände att det inte riktigt var mitt område, samt att emotioner var ett osäkert ämne att forska sakligt.