På min blogg ställde jag igår frågan om det finns intresse för JRPG-nyheter i min blogg, såna nyheter som får oss fans av genren upphetsade, men som den stora massan inte bryr sig om. Jag fick några kommentarer som samtliga var positiva till denna idé, så jag tackar er för det. Därför har jag bestämt mig för att köra igång denna. Men innan du kan läsa mitt första inlägg här nedan vill jag göra klart några saker:
Japanska rollspel är en väldigt nischad genre. Visst, det finns enorma spel som Final Fantasy-serien, men sen finns det mycket mindre spelserier. Såna som lockar intresse hos vissa, men som kanske inte är tillräckligt intressanta för den stora skaran spelare och därför inte hamnar bland nyheterna. Jag skrev två sådana nyheter i helgen, som jag tyckte var väldigt intressanta, men som jag förstår att de allra flesta rycker på axlarna åt. Det var utannonseringen av Disgaea 6 (en spelserie som jag älskar. Det är over the top JRPG när det är som bäst) samt att det nya Captain Tsubasa-spelet sålts i över en halv miljon exemplar.
Japanska rollspel är min absoluta favoritgenre. Så därför tänkte jag dela med mig av några pärlor som du kanske inte har hört talas om innan, eller som du helt glömt bort, men som jag tycker att alla borde spela. Jag säger så klart inte att ingen kommer känna igen dessa spel och om du, liksom jag, är en stor JRPG-älskare har du kanske hört talas om alla. Dela gärna med dig av dina favoriter här nedan - kanske du ger mig ett tips. Här kommer inga stora JRPG:s som Final Fantasy-serien, Persona eller Ni No Kuni finnas med då jag försöker håller mig till mer okända titlar.
Väg 1 leder till en massa filmlicense spel och väg 2 leder till en hel del JRPG så som Final Fantasy 1-15, Tales of serien, Secret of Mana osv. Vilken väg vill ni helst se på kanalen? Jag har en youtube kanal där d
Om jag skulle blicka tillbaka på den långa tråden som är mitt gamande och se till vilka spel som står mig närmast om hjärtat, då är FFX absolut ett av dessa spel. Det var så många saker som klaffade för mig när jag tog mig an det. Det var ett av de första köpen jag gjorde till min ps2:a och dess grafik fick min haka att falla till golvet, där den förblev under större delen av Tidus story. Det var också under den tiden jag och en av mina närmaste vänner hade upptäckt magin med JRPGs, vilket medförde att vi spelade igenom genom stora delar tillsammans och det gör ju sällan en spelupplevelse sämre. Jag älskade storyn, karaktärerna, musiken, stridsmekaniken och tyckte också att röstskådespelarna gjorde ett grymt bra jobb med att andas liv i dessa karaktärer, däribland Tidus. Jag minns dagen då jag nådde spelets end credits. Det skedde under en solig sommarmorgon, jag hade suttit och spelat från sent på kvällen ända tills då, vilket var tämligen ovanligt för mig, men jag kunde helt enkelt inte slita mig då det var så sjukt spännande. För lilla tonårs mig skapade melodramatiska twistar och tunar som kastades mot mig en näst intill relgiös upplevelse. Men till sist tog resan slut. Ögonblicket när Yuna blickade ut över horisonten och sade "I love you" till Tidus är en av de få tillfällen inom spel som har fått mig att fälla tårar. Jag är fullt medveten att jag kanske låter en aning överdramatisk nu, men jag det skiter jag i. Jag tror att de flesta som i sina yngre dagar har kört igenom ett bra JRPG kan relatera till detta, eller vilket annat typ av spel för den delen.