igår vid niotiden på kvällen var det äntligen dags för Iron Maiden att återigen äntra scenen på Ullevi i Göteborg, och för egen del var det fjärde gången jag skulle se bandet på plats. Showen var såklart egentligen tänkt att spelas för ett par år sedan, men på grund av pandemin fick datumet skjutas fram, och att väntan har varit smärtsamt lång är en underdrift av episka proportioner.
Jaja, jag vet att det här inte är en populär åsikt bland alla Iron Maiden-fans där ute, men det jag anser är deras bästa album (det finns ju dock inte ett enda dåligt) fyller nämligen 19 år idag. Vilket är då
Det blir en trevlig sommar i år jag ska jobba för tredje sommaren i rad på Sweden Rock Festival, och vilken jävla line-up asså! Den här festivalen har potentialen att bli en riktigt höjdare! Jobbar jag inte backstage på Rockstage så kommer ni hitta mig ute i publikhavet.
I förra veckan kom jag hem från en resa till England där jag såg Iron Maiden live i Birmingham. Sinnessjukt bra spelning! Det har blivit många spelningar nu det senaste året och fler ska det bli!
Ikväll ska jag sitta i en biostol och förhoppningsvis känna en fantastisk krypande skräckblandad förtjusning längs med arm, nack- och benhåren. Det är nämligen dags att se Alien: Covenant!
Håll i er för nu far vi mot nya tider! 2016 i backspegeln och "blicken mot nya utmaningar" och allt det där tramset folk envisas med att carpe diem:a i osociala men ack så sociala medier.
Jag hade den stora äran att få närvara vid Iron Maidens arenaspelning på Ullevi under fredagen och i skuggan av den händelsen tänkte jag slänga iväg ett bloggintryck nu när krutröken och de största känslorna har börjat lägga sig. So without any further ado.
I år är det 3 år sedan jag såg giganterna senast. Då var det på deras nostalgiturné för Seventh Son nere i Malmö. Ett annat band som det var längesedan jag såg är Opeth som ikväll lyckligtvis är förband till Maiden. Dem var det 4 år sedan jag såg senast. Åren går!
Paul Di'Anno har sedan avhoppet från Iron Maiden tidigt 80-tal luskat runt på pubar och minifestivaler och framfört sina Maidenklassiker för inbitna fans. Förmodligen börjar nu både åldern och tröttheten komma ikapp honom. Entusiasmen finns där men med ett par droppar öl i kroppen blir det mest en wail-fest utan dess like.
Väntan har varit lång. Det var faktiskt dryga fem långa år sedan den senaste fullängdaren från den allsmäktiga Järnjungfrun släpptes. Det är en lång tid det. Lång tid även för ett band som snart briljerat i hela 40 år. Men slutligen efter mycket om och en hel del men, vissa komplikationer och trytande tålamod har man äntligen fått lyssna på nya alstret betitlat The Book Of Souls. Tänkte lite kort såhär efter ett par ynka genomspelningar gå igenom mina intryck. Vill du dock ha den ännu kortare versionen kan jag redan nu säga att kvalitén är genomgående hög och de brittiska hårdrocksgudarna levererar ännu en gång ett kvalitativt rockstycke värdig namnet Iron Maiden.
Idag släpps Iron Maidens nya skiva The Book of Souls och någon gång under dagen måste jag bege mig till systembolaget i hopp om att finna deras egna öl, Trooper till ikväll. Inte för att jag älskar den ölen men vid ett sånt här tillfälle bör man ha åtminstone 1 att fira med.