Ennio Morricone, skaparen av tidernas, kanske mest berömda filmmusik gick natten till måndagen svensk tid bort 91 år gammal. Ennio gjorde bl a soundtracket till flera av Sergio Leones kultförklarade westernfilmer.
Eller ja, magisk och magisk. Allt jag gör är att räkna ner julen med de 12 filmer, tv-serier, spel och annat medierelaterat som jag anser ha varit bäst (och sämst) i år. Sist fungerade det ju hyfsat, varför inte köra en till omgång och kompensera för min olidliga bloggtorka i år? Så halsa i dig ohälsosamma mängder must och red ut de där intrasslade ljussladdarna - nu räknar vi ner till julen med moviefreak!
Jag fick inte veta förrän sent igår kväll att en av mina filmmusiker har tidigare i veckan gått bort i en flygkrasch. Av alla de senaste bortgångarna inom filmindustrin skar den här till allra mest, som jag satt uppe med hela natten med enbart James Horners musik och lite alkohol som sällskap. Min fredagskväll låter kanske sorgligare än Horners bortgång, men jag älskar mannens musik och har gjort så sedan jag var liten. "Landet för länge sedan" var min allra tidigaste och tydligaste filmminne, där musiken redan i ung ålder gjorde ett starkt intryck på mig. Sedan dess har Horners musik fortsatt sätta spår och det händer att jag fortfarande hummar eller visslar något Horner-stycke. Suck. Den här sortens sentimentala, sliskiga och förtrollande filmmusik görs nästan inte längre.
Förra veckan var det The Imitation Game och Indiana Jones som gällde och veckan innan dess var det Mad Max: Fury Road och Schindler's List. Idag lyssnar jag på Giacchinos soundtrack till Jurassic World medan jag skriver på lite projekt och rycks med i filmens nya ledmotiv. Den är magnifik, mäktig, magisk. Även om den inte riktigt rår på Williams klassiska ledmotiv, gör Giacchino ett strålande komplement till Jurassic Park-världen. Soundtracket en salig blandning som både kittlar nostalginerven och som väcker nytt liv i Jurassic Park-världen.