Jag har under den senaste tiden spelat Call of Duty: Black Ops Cold War, ett spel som jag var försiktigt optimistisk till när det utannonserades men tappade intresset för efter att jag testade både alfa- och beta-versionerna av dess multiplayerläge. Förvisso var jag något nyfiken på kampanjen, men inte tillräckligt för att införskaffa spelet på eget bevåg, så i stället lånade jag spelet av min bror. Ett koncept som nästan känns uråldrigt för egen del, då jag inte har lånat spel av andra sedan jag gick i mellanstadiet (däremot har jag lånat ut spel till syskon mellan varven), men som tog mig tillbaks till tiden då ett spelköp inte alltid var självklart.
När Call of Duty: Black Ops Cold War slutligen utannonserades var jag försiktigt nyfiken på seriens återgång till det kalla kriget och mängden valfriheter i kampanjen. Det har väl främst varit kampanjen som jag varit nyfiken på, som utvecklas av Raven, medan Treyarch står för multiplayern som jag varit mindre nyfiken på. Jag var dock tillräckligt nyfiken för att hoppa på alfa-testet härom månaden, samt den öppna betan som varit tillgänglig de två senaste helgerna.
Corona-viruset må ha satt käppar i hjulet för massvis med planer, men inte ens en pandemi kan stoppa det faktum att det kommer släppas ett nytt Call of Duty i år igen. Så på sätt och vis är det skönt att vissa saker fortgår trots pågående händelser.