Mycket i dagens Nintendo Direct var som bekant känt redan innan, inklusive Microsofts båda spel. Men mot slutet dök det upp en trave Rare-titlar på väg till Switch Online-abonnemanget, varpå jag hajade till. NES-klassikern R.C. Pro-Am visades nämligen upp och påminde mig om vilken höjdare det fortfarande är.
Även om det är svårt att toppa den där våldsamma kvalitetsnivån och känslan av sammanhållning Nintendo bjudit på genom alla år, så är det fortfarande magi för mig att spela gamla Sega-titlar. De har liksom en lite oborstad kvalitet och ett jävlar anamma som gör att jag fastnar gång på gång - möjligen ett resultat av att de haft något slags arkadtänk i gameplay-loopen.
Finns det perfekta spel som inte kan bli bättre? Antagligen inte, det finns alltid någon liten detalj som hade kunnat optimeras eller snyggas till, alternativt att mer innehåll lagts till. Mario Kart 8 Deluxe är definitivt inget perfekt spel, även om jag utan att tveka hade dundrat på betyget nio och kanske även övervägt tian efter allt extra innehåll som lagts till.
För dryga månaden sedan slog jag som bekant fast att mitt mest efterlängtade spel just nu är Like a Dragon: Infinite Wealth. Jag vill väg egentligen bara säga att detta definitivt inte har ändrats av den senaste trailern för spelet, som vi skrev om idag. Tvärtom.
Det är såklart ingen bekräftelse, men Activision-bossen Bobby Koticks uttalande om Guitar Hero får mig ändå att tro att de är ganska långt framskridna med en comeback av spelserien. De försökte senast för åtta år sedan med Guitar Hero Live, men hade valt en konsumentfientlig lösning där man fick hyra musik istället för att köpa, och moderniserade gurorna.
Det har ju kommit en uppsjö av riktigt, riktigt fina spel senaste tiden, inte minst Mortal Kombat 1, Cyberpunk 2077: Phantom Liberty (tekniskt sett inte ute ännu, men vi har redan fått starta), Sea of Stars, Starfield, Under the Waves och Armored Core VI: Fires of Rubicon - bara för att nämna några. Men faktum är att vi ju har precis lika mycket trevligt framför oss.
Visst, den tredje säsongen av Mandalorian var svagast hittills, men det är fortfarande en fenomenal karaktär som rör sig i Star Wars-universumet i en spännande era. Och eftersom han är ensam och varje episod så fristående, är han ju som gjord för ett TV-spel som skulle kunna innehålla ganska precis allt.
Som du kanske minns tyckte jag Ghostbusters: Afterlife var klart underhållande. Givetvis var den inte ens nästan lika bra som originalet, som ju var just originalet (alla omstarter blir ju bara en slags cover-låtar), samt hade dessutom Bill Murray och Dan Aykroyd i rollistan. Och mer behöver man väl inte säga.
Det är inte ofta jag drar fram original-Xboxen längre. Dels för att många klassiker ju går att spela i bättre skick bakåtkompatibelt på nyare Xboxar, dels för att konsolen inte stödjer HDMI ur lådan, vilket inte gör underverk för bildkvaliteten på en platt-TV.
"Du vet väl att det inte är på riktigt?" förblir det vanligaste bemötandet jag får när jag berättar att jag älskar wrestling, prenumererar på AEW och köper alla WWE:s PPV. Ungefär som att namnen Världsbrottningsunderhållning (World Wrestling Entertainment) och Actionbrottningsunderhållning (Action Entertainment Wrestling) inte avslöjar att det handlar om just underhållning.
Om någon hade kommit fram till mig igår och frågat hur mitt dröm-wrestlingspel skulle se ut, så hade jag slutit ögonen och börjat drömma. Jag älskar visserligen wrestling än idag, men under 80- och 90-talet var det verkligen fullkomligt magiskt. Än idag använder jag Hulk Hogan som min bild på bland annat Skype och liknande.
Blizzard är en fascinerande utvecklare som en gång i tiden hade ett så grundmurat förtroende att de vägrade släppa spel som inte höll absolut toppklass. Det ledde till flera nedlagda titlar, men för min egen del har ingen svidit i närheten av lika mycket som Starcraft Ghost.
Microsoft har alltså meddelat sin avsikt att köpa upp Activision Blizzard. Vad jag tänker om detta har jag redan delat med mig av i en ganska bamsig artikel, och nu är jag istället sugen på något mer lättsamt. För det handlar ju till syvende och sist om spelen, och vad man än tycker om uppköpet, så öppnar det upp för flera möjligheter också.
Hittar jag ingenting på Netflix, bläddrar jag över till Disney+, finns inget där prövar jag lyckan hos HBO Max och därefter kanske Paramount+... innan jag går tillbaka till Netflix igen. I sig inget speciellt jobbigt, men det börjar bli många tjänster, och fler lär det bli.
Under måndagen skrev jag nyheten om att Metal Gear Solid-veteranen Ikuya Nakamura arbetar på ett nytt spel hos Konami. Jag antar att det handlar om något Metal Gear Solid-relaterat, och även om den serien för mig inte är någon favorit (ogillar i princip all stealth), så vore det såklart spännande oavsett.
Tekniskt sett startar Gamescom först imorgon med Geoff Keighleys till synes våldsamt matiga Opening Night Live. Även om Nintendo och Sony inte är med på Gamescom i år, har åtminstone Sony bekräftat att de kommer visa upp Death Stranding: Director's Cut i samband med detta.
Det finns goda anledningar till varför inte Nintendo släppts något nytt Mario Kart till Switch, vilket därmed ser ut att bli den enda ordinarie Nintendo-konsolen sedan NES utan ett nytt spel i serien. För Mario Kart 8 Deluxe är ju faktiskt "bara" ett uppiffat Wii U-spel.
Som jag skrev i min recension av It Takes Two är det en underbar frisk fläkt när det kommer till co-op och vad genren kan vara, där spelet helt klart lägger ribban för hur mycket interaktivitet man kan ha på två personer. Jag har under helgen lirat igenom äventyret med min sambo och känner nu ännu starkare på det sättet, och känner att jag nu är otroligt spänd på att få se vad Hazelight gör härnäst.
Jag har verkligen inget emot så kallat 2,5-grafik, och den för onekligen med sig väldigt många fördelar. Men steget grafiskt mellan Street Fighter IV och V var ändå väldigt litet, och jag tycker att polygonerna gör Street Fighter sämre.
Dagen innan Microsoft och Bethesda hade ett streamat samtal om sammanslagningen av de båda företagen förra veckan, bloggade jag om en sak jag personligen hoppades på, nämligen ett mer omfattande användande av Id Softwares-grafikmotorer under rubriken: Se till att använda grafikmotorn Id Tech 7.
Jag har ju redan tyckt till om vad jag tror om Bethesda-uppköpet och exklusiva spel (det vill säga att det mesta lär vara PC/Xbox-exklusivt framledes), men det var en annan grej jag reagerade över idag efter att snubblat in i en diskussion på sociala medier. Den handlade om Id Tech 7, alltså den vanvettigt brutala grafikmotorn som driver Doom Eternal, som väl just nu får klassas som världens snyggaste actionspel. Kanske rent av med marginal.
Länge kallades nytt innehåll till spel kort och gott för expansioner, men i takt med att det började distribueras digitalt så spred sig förkortningen DLC. För att kraftigt förenkla saker och ting, var det sedan med Horse Armor-tillägget i Elder Scrolls IV: Oblivion som det på allvar börja pratas om det här med mikrotransaktioner.
Nyligen dök det upp en platsannons för 343 Industries som tycktes antyda att studion arbetar på ytterligare ett Halo-spel utöver Infinite. Detta har nyligen dementerats, men jag tror fortfarande att så är fallet. Orsaken är mycket enkel. 343 Industries är en enorm utvecklare (runt 600 personer enligt LinkedIn) och alla delar av teamet är inte med hela vägen in i kaklet.
Det mesta mode är ju cykliskt i någon mån, och allt från design till färgkombinationer gör ju comeback förr eller senare. Efter att ha besökt en nyss inflyttad vän nyligen, fick jag syn på en bekant låda. Det var en Imac. Ni vet en av de där riktigt gamla, de såldes med "en i varje smak".
Jag har omotiverat bra koll på kinesisk historia. Åtminstone den som berättas i Sagan om de tre kungarikena. Cao Cao och jag är praktiskt taget bästa vänner, jag vet allt om Liu Bei och He Jin tål jag bara inte. Att jag kan detta beror på Koeis (numera Koei Temco) Dynasty Warriors-spel, vilka jag lirat sönder och samman lite för många gånger.
Som vi idag kunde berätta har nu ytterligare ett tungt namn gått ut med uppgifterna att Microsoft ämnar utannonsera ett nytt Fable på torsdag. Det handlar om Xbox-insidern Klobrille, som har haft betydligt mer rätt än fel med sina ofta ganska konservativa läckor.
Tanken är egentligen rätt bisarr, jag har fnyst åt flygsimulatorer sedan jag först spelade konceptet någon gång i mitten av 80-talet på en polare Atari ST. Jag fattade verkligen inte poängen med det. Tillkrånglat och helt befriat från spelglädje. Men jag vet ju såklart att det för andra är snudd på religion. De investerar i proffsutrustning, kläder och inreder spelvrån som en cockpit, och transporterar därefter sig själv och virtuella passagerare världen över.
Jag och Petter har ett komplicerat förhållande till Robocop. Vi båda dyrkar den första filmen, men vi är också mycket väl medvetna om att i princip allt annat han medverkat i varit katastrofalt uselt, med endast spelet Robocop vs Terminator (Mega Drive-versionen i synnerhet) som undantag - och möjligen den mycket mediokra andra filmen om man ska vara snäll.
Det första Crysis startade försäljningsmässigt långsamt, men dess närmast osannolika framtidskompatibilitet (läs: larvigt snygga grafik) på det tekniska området gjorde att det blev en helt makalös succé i slutändan, något som ledde till två och en halv uppföljare för Crytek. Jag besökte faktiskt studion i Frankfurt två gånger inför Crysis 3, vilket blev det sista spelet i serien och något av en flopp.
Klockan 15:00 idag är det dags för vår recension av Doom Eternal, ett spel jag själv sett löjligt mycket fram emot. Doom var nämligen förbaskat roligt, ursnyggt och blytungt - och för min egen del att betrakta som ett genuint glädjepiller. Ett glädjepiller som dessutom tonsatts av Mick Gordon. Kan det bli bättre?
Det slog mig när jag just satt och förberedde lite nyheter inför onsdagen, att det aldrig har gått såhär lång tid sedan Switch släpptes mellan två Nintendo Direct. Nu utannonserades visserligen en tills på torsdag, men den handlar "bara" om Animal Crossing: New Horizons (som är ett av mina absolut hetaste spel just nu). Vad vi ska spela under 2020 däremot - vet vi inte.
Som bekant är det mindre än ett kvartal kvar tills spelvärldens allra blodigaste illbatting är tillbaka, jag talar såklart om Mortal Kombat 11, en serie som ofta får skit men som efter Warners uppköp är betydligt bättre än sitt rykte. Det vi hittills fått se lovar såklart gott och att det kommer att finnas gästfigurer tar jag för givet. Sedan tidigare har vi fått slåss med både Xenomorph (Alien) och Predator, men även skräckgiganter som Jason Vorhees (som var underbar att spela med och fångade karaktären perfekt) och Leatherface.
Vi närmare oss 2019 med stormsteg och om inget drastiskt händer, så kommer inget Star Wars-spel från EA att släppas i år. Det betyder att sedan de skaffade ensamrätten till spelen 2013 har de på sex år fått ur sig Star Wars Battlefront, som på flera sätt var en besvikelse eftersom det var så tomt och Battlefront II som på flera sätt var en besvikelse eftersom det helt enkelt inte är spelmässigt bra.
Jag har med viss oregelbundenhet spelat Mortal Kombat X ända sedan det släpptes för drygt tre år sedan. Det var bra redan när det kom och har sedan undan för undan byggts ut med relevanta patchar, suveränt DLC och idag skulle jag säga att det är ett direkt skitbra spel. Ett av väldigt få västerländska fightingspel som verkligen underhåller och har ett välfungerande och balanserat spelsystem med bra djup.
Det verkar som att Amazon lyckats med konststycket att läcka ej utannonserade spel igen, och den här gången är det Plants vs Zombies: Garden Warfare 3 det gäller. Jag var inte alls säker på att det skulle komma efter att del två urartade i en överkomplicerad mikrotransaktionsfest som sålde ganska dåligt.
När det kommer vet vi inte riktigt, men det ska enligt uppgift ske i år. Jag talar såklart om lanseringen av Metro Exodus. De båda föregångarna var fantastiska spel, och enligt min ringa mening förtjänt av att upptäckas av betydligt fler spelare än vad som skedde. På flera sätt så påminner 4A Games mig om CD Projekt Red vars Witcher-spel heller aldrig fick försäljningen de förtjänade innan del tre kom.
Jag har spelat över 200 timmar Star Wars Battlefront II vid det här laget och jag gillar det. Den sjua jag gav det i betyg står sig väl, och sedan lanseringen finns nu både mer single- och multiplayerinnehåll, utan extra kostnad. En av de brister jag klagade på var det enkla faktum att det känns som att Dice har dålig koll på Star Wars samt att det helt enkelt inte är så spännande som det ofta blir i spel som Battlefield, Halo eller Call of Duty.
Det började med en diskussion i vår redaktions-chat. Vad hände egentligen med Gun? Ni vet det där western-spelet från Activision som fick en uppiffad Xbox 360-version och sedan... försvann. Svaret är väl just det, spelet och serien försvann (inga livstecken annat än ett påskägg i Call of Duty: Ghosts). Activision mer än några andra vill ha storsäljare och säkra kort. Ett koncept som verkligen gynnat dem genom åren.
Den första trailern till Star Wars Battlefront II släpps den 15 april, och det ska såklart bli spännande. Det finns visserligen redan en underhållande föregångare som sålt kanonfint, men på flera sätt är det nu det börjar. Battlefront utvecklades helt larvigt snabbt på ett sätt spel helt enkelt bara inte gör idag. Och det märks på flera sätt. Inte minst att det fortfarande finns flera graverande buggar.
Det brukar vara ungefär vid den här tiden på året spelvärlden är som allra mest drabbad av läckor, E3 är dryga två månader bort och förberedelserna pågår för fullt. Spelbara demos ska göras, marknadsföringsmaterial ska tryckas upp, stora statyer ska tillverkas, båspersonalen ska ha enhetliga kläder och mycket, mycket annat. Tusentals personer är inblandade och läckor är helt enkelt ofrånkomligt.
Sony lät under dagen meddela att försäljningen av Playstaion 4 går bra, riktigt bra - och det inkluderar till synes även mjukvara. Något de däremot inte alls talade om var Playstation VR, där saknas sifferskryt nästan helt, mer än pliktskylda svar i stil med att "vi är nöjda". Det får mig att tro att de inte alls är speciellt nöjda, och ändå är det virtual reality-headsetet som går absolut bäst, klart före alternativen.
Än är remasterhysterin inte över, och bara så sent som härom veckan släpptes Skyrim på nytt. Ända sedan Playstation 4 och Xbox One släpptes har det liksom bara sprutat ut nyversioner av spel från förra generationen. En del komplett omarbetade, vilket jag mestadels tycker är kul (bland annat The Last of Us, Grand Theft Auto V och förhoppningsvis Halo 3 nästa år), men även sådana som egentligen bara är samma spel med högre upplösning och möjligen bättre texturer.
Jag vet. Det finns spel med pyramider, och det är såklart inget självändamål. Men jag kan genuint förvånas över hur otroligt få storspel det är som baseras på en av de överlägset mest välkända antika civilisationerna som överhuvudtaget finns - nämligen faraonernas Egypten. Tydligen hade Sony övervägt att förlägga nya God of War till tidseran innan den nordiska valdes, och det är jag tacksam för. Kratos känns väldigt lämpad för ändamålet och spelet såg direkt hälsovådligt bra ut.
Det dräller av E3-texter just nu och det dröms och spekuleras. Men så är det, för många gamers är detta det roligaste på hela året - mig inkluderad. Jag brukar normalt inte gilla att skjuta från höften, men tänkte tillåta mig att göra det en gång. Här är tre stycken bomber (varav en är mer personlig, men nog skulle glädja mången äldre gamer enormt) som skulle kunna ske under E3-mässan, men som jag nog innerst inne inte riktigt tror på.
Transformers är tillbaka på allvar, det har gjorts försök med G.I. Joe och fler är på väg, Mask kommer att återuppväckas, Robotech likaså, Jem kommer snart på vita duken, Turtles-febern rasar hejvilt och på bio ser vi Star Wars och Ghostbusters. Bland annat. Det är ingen överdrift att påstå att praktiskt taget allt värt namnet på 80-talet gjort comeback - med ett enda stort undantag... He-man.
Det har blivit en självklarhet att varje kväll innan jag går och lägger mig, så vankas en omgång av Quizkampen. Har spelat mot åtskilliga av er läsare, kollegor och vänner, många år ut och år in medan jag lär mig något litet nytt hela tiden. Och jag har inga planer på att sluta, däremot tycker jag att det är hög tid för Feo Media att förnya konceptet något.
Det är med skräckblandad förtjusning jag läser om de enorma framgångarna för Call of Duty: Black Ops 3. Det sålde alltså för $550 miljoner på tre dagar. Kommer ni ihåg när Call of Duty: Modern Warfare 2 fullständigt mördade all konkurrens i alla kategorier och underhållningsformer, och blåste av alla från stolen med sådan kraft att det fanns risk för kroppsskada?
Nintendo visade som bekant vägen. Att köra ultrakulört gokart och brassa på allsköns vapen mot sina motståndare är ungefär så underhållande som partyspel blir. Sedan dess har det kommit en strid ström av kopior såsom Street Racer och Wacky Races.
Sitter och bläddrar igenom häpnadsväckande vackra bilder av fotografen Marc Wilson som rest land och rike runt i Europa för att fota lämningar av andra världskriget. Och han har hittat en hel del. Jag har själv på min bucketlist att göra en resa med bil och kolla krigsskådeplatser, men det har inte blivit av ännu annat än sporadiska besök vid särskilt viktiga ställen.
Det är redan trettondedag jul och jag har träget väntat på nyårslöften från spelföretagen. Men icke, inte ett ord. Därför jag jag nu gjort slag i saken och som den vänliga själ jag är (joho då!) nu fixat detta åt dem. Håll till godo allesammans!