Avowed

I över en vecka har jag varit som fastkilad i soffan. Bänkad och redo att slakta monster och fatta tuffa beslut som ingen annan jäkel verkar vilja ta. Jag har under åtskilliga timmar förargat magiker, knivhuggit ödlor, slungat granater och lekt cowboy i Obsidians senaste titel och nu kvarstår således frågan: Har det varit kul? Definitivt.

När spelet tar vid får du reda på att du är en Godlike. Det vill säga en person som vid födseln välsignats av en världens många gudar och har således ett utseende som bara en mor kan älska och speciella krafter att använda till sitt förfogande. Du har blivit utvald av kejsaren själv till att agera hans högra hand och har nu fått ett uppdrag att genomföra. Uppdraget innebär att du ska bege dig till The Living Lands, en ö utanför kejsarens styre där en oförklarlig farsot härjar som förvandlar öns invånare till mordlystna bestar. Ingen vet vad som orsakat utbrottet, men ditt uppdrag är att förhindra att det fortsätter spridas.

Likt många andra rollspel får du möjligheten att skapa din egen karaktär. Obsidian ger dig flera olika valmöjligheter när det kommer till utseende och man kan enkelt leka runt med de olika inställningarna. Däremot är det till stor del begränsat, du kan alltså inte gå helt berserk med sliders och skapa regelrätta "monster" eller anpassa ner på detaljnivå. Det finns ett visst antal presets att utgå ifrån och därefter ett givet antal olika inställningar för att kunna reglera och ändra i den mån det går. Det man däremot kan göra, är att anpassa vilka gudaliknandeansiktsdrag din gud bestått dig och där finns det flera roliga varianter att leka med och kombinera. Däremot är även detta begränsat och du kan exempelvis inte ändra former eller färg på blommor eller annat som växer ut från dig, vilket faller lite platt när olika kombinationer rent färg- och formmässigt inte matchar. Här hade jag önskat att utvecklaren gett spelaren mer svängrum att leka runt med karaktärsskaparen.

Därefter får du välja din karaktärs bakgrund och inriktning, vilket påverkar både framtida dialogval samt vilka vapen du börjar spelet med. Du har även möjligheten likt andra RPG att poängsätta olika attributer som i sin tur lägger grunden för din spelstil. Totalt finns det fem olika attributer: Might, Constitution, Perception, Dexterity och Intellect. Du väljer fritt vart du vill placera dina poäng, men det är en fördel att ha din valda bakgrund i åtanke. Däremot är inget skrivet i sten och du kan enkelt ändra spelstil genom att betala i mynt. Beroende på hur höga poäng du har inom respektive attribut, har du möjlighet att låsa upp fler val i dialoger. Dialogerna är därav inte låsta till en och samma attribut, utan det kan exempelvis vara gynnsamt att ha höga poäng i Might alternativt Perception beroende på situationen som uppstår.

I din roll som diplomatisk detektiv, har du möjligheten att rikta dig in på tre traditionella spelstilar: fighter, ranger, wizard. Det tillkommer även ytterligare en fjärde kategori specifikt för dina Godlike-krafter, men dessa kan du inte välja själv utan låser upp i takt med att du avancerar huvudstoryn. Varje spelstil kommer med ex antal olika abilities som du kan välja och vraka mellan när du levlar upp. Något jag gillar med Avowed är att du återigen inte är begränsad till ett sätt att spela, utan kan kombinera abilities från olika stilar. Precis som med attributerna är inget skrivet i sten, utan kan ändras när som helst så länge man är villig att betala för det. Du kan alltså prova många olika spelstilar och behöver inte vara rädd för att göra fel eller för att bli låst vid något. För någon som är ny till rollspelsgenren, är Avowed därför väldigt förlåtande och enkelt att sätta sig in i. Obsidian håller det simpelt och avskalat, men tyvärr till den grad att det ibland kan kännas alldeles för simpelt och begränsat i sin utformning. Samtidigt som jag kan uppskatta enkelheten, hade jag ändå önskat att utvecklaren vågat ta det ett steg längre och gett spelaren mer svängrum och fler möjligheter i sitt karaktärbygge.

För att liva upp ditt trista läger, har du så småningom fyra följeslagare som samtliga bidrar med unik dialog och kommentarer om händelser som utspelar sig. Alla dessa individer bär med sig ett tungt förflutet samt kunskaper som kan hjälpa dig på ett eller annat sätt. När man är ute på olika uppdrag, följer man den traditionella mallen av tre musketörer som antingen ska snacka eller slakta sig igenom olika uppdrag. Alla har en tydlig roll inom gänget och erbjuder förmågor som lämpar sig olika beroende på situationen.

I takt med att du levlar upp, får du även poäng att spendera i deras abilities. Men, till skillnad från din egna karaktärs betydligt större valmöjligheter - blir du återigen begränsad i ditt rollspelande. Till att börja med kan inte ändra deras armor, vapen eller abilities utan är helt bunden till deras ursprungliga utrustning och fokus. Det du kan göra är välja mellan fyra olika abilites som du därefter levlar upp successivt. Du kan med andra ord inte bygga karaktärerna för att passa din spelstil specifikt, utan kommer i sinom tid ändå att låsa upp alla deras förmågor i takt med att du levlar. För att summera tycker jag att följeslagarna hade kunnat få mer kärlek och betydelse i gameplay och handling, för i sin helhet gillade jag deras olika personligheter och hade därför önskat mer av dem.

Det tar en liten stund innan handlingen kickar igång, men när det väl gör det står det tydligt att mycket hänger på dina axlar. The Living Lands är inte det tropiska paradiset som man hade kunnat önska, utan snarare en helvetisk park där det mesta vill döda dig. Förutom ditt huvuduppdrag, finns det även en drös med olika sidouppdrag som passar perfekt för att få mer XP och loot. Det varierar allt från att hämta saker, rädda vakter till att jaga rätt på regelrätta as i form av bountyuppdrag. Trots att de flesta av dessa sidouppdrag är relativt korta rent tidsmässigt, fanns det en del guldklimpar som verkligen stod ut och adderade mer till världen. Såldes var det svårt att inte göra några sidospår här och var.

Till en början är fighterna relativt långsamma. Du kan använda dig av allt från yxa, tvåhandssvärd till pilbåge och pistol för att plöja ner en och en annan fiende. Beroende på vilket vapen du väljer att armera dig med, kan du använda dig av både snabba samt tyngre och mer långsamma attacker. Du kan även välja att bära vapen i båda dina händer, vilket gjorde min dag när jag insåg att jag kunde bli en äkta gunslinger. Med en pistol i vardera hand, men dessvärre utan cowboyhatt och springare - gjorde jag mig ett namn i världen som en prickskytt utan dess like. Även om du till viss del är begränsad i dina valmöjligheter, uppskattade jag att kunna testa mig fram med olika vapen innan jag fann min stora kärlek till pistoler.

Precis som i de flesta rollspel kan du under tidens gång uppgradera dina vapen och utrustning. Till skillnad från många andra spel som lägger till ett maxtak i hur mycket du kan utveckla ett visst vapen eller rustning, ger Avowed dig möjligheten att utveckla all utrustning ända upp till högsta kvalitén. Jag kunde exempelvis fortsätta använda ett vapen jag hittade tidigt ända fram till slutet. Så, hittar du ett vapen du gillar rent estetiskt och egenskapsmässigt kan du alltså envisas med att dra det med dig hela vägen.

Fienderna du stöter på varierar till form och förmågor och varje nytt område du besöker introducerar nya fiender som i sin tur erbjuder nya utmaningar. Däremot var det vissa fiender som var ständigt återkommande oavsett var du befann dig, vilket kunde göra vissa fighter närmare slutet särskilt repetitiva och tråkiga. Men, i sin helhet gillade jag fienderna och bossarna jag stötte på, även om man hade kunnat erbjuda lite mer variation.

Rent grafikmässigt, är Avowed otroligt snyggt för att vara på konsol. Miljöerna är varierande, färgsprudlande och världen i sig känns levande och trovärdig. För den som är en nyfiken utforskare likt jag, blev man ständigt belönad med saker längs med vägen i form av vanlig loot eller gömda skatter. Obsidian har underlättat sakletandet avsevärt, tack vare att man dels markerar ut var man kan hitta olika saker i närområdet samt använder sig av ljud för att markera gömda skattkistor. På så vis kändes det givande att faktiskt spendera tid med att utforska och hitta både waypoints samt skatter. Det blev en ren fröjd att utforska de olika delarna av The Living Lands och jag njöt lika mycket av musiken som ackompanjerade mitt äventyr.

Något jag uppskattade enormt, var det faktum att Avowed uppmuntrade dig till att lära dig mer om världen, dess kultur, riter och varelser. Här har Obsidian verkligen tagit det ett steg längre genom att ge dig verktyg för att förstå världen mer än att bara mata med information och hålla tummarna på att det sätter sig. I dialoger har man nämligen lagt till en ordbok som förklarar och förtydligar olika kontextbundna ord som inte alltid förklaras i dialogen. Genom ett enkelt knapptryck kan du läsa igenom hela konversationer och ta ut markerade ord och läsa vidare om vad de verkligen betyder. Jag som gärna fördjupar mig inom spels olika lore, var detta en otroligt givande funktion och gjorde världen betydligt lättare att förstå.

Under de första timmarna, stötte jag enbart på några få enkla buggar som man lätt kunde avfärda med en axelryckning. Men ju längre in jag kom, desto mer avvikande saker uppmärksammades. Bland annat råkade jag ut för ett sidouppdrag som inte alls kunde slutföra samt att ljudet stundvis blev förvrängt. Trots att maskinen startades om ex antal gånger, löste det dessvärre inte alla problem direkt utan jag fick emellanåt dras med att ljudet inte stämde. Däremot vill jag betona att detta med största sannolikhet kommer att patchas bort och är inte något som i sin helhet påverkade min upplevelse allt för negativt.

Ser man till andra titlar inom genren finns det definitivt vissa punkter som jag önskar att Obsidian hade gjort annorlunda. Ett rollspel innebär att rollspela, anamma en egen karaktär och skapa relationer till andra inom världen. Även om jag till viss del uppskattar spelets enkelhet, kan jag uppleva att rollspelandet i sig stundom faller. Men, samtidigt vill jag verkligen betona att Avowed lyckas med många saker. Det är charmigt, mysigt och främst av allt: underhållande. Jag kan inte betona tillräckligt att det har varit otroligt kul att utforska Eora och The Living Lands. Det är enkelt att fastna timvis med att bara utforska och det är något som jag har saknat otroligt mycket de senaste åren.

Även om det självklart finns saker som lämnar utrymme för mer att önska, är det svårt att inte lyfta Obsidians senaste titel för sin charm och mysighetsfaktor. Jag kommer utan tvekan att fortsätta utforska The Living Lands flera vändor till och kan glatt konstatera att spelåret 2025 har börjat bra.