Avatar: The Last Airbender (Netflix)

Vatten. Jord. Eld. Luft. För länge sedan levde de fyra nationerna i harmoni men allt förändrades när M. Night Shyamalan gick till anfall 2010. 14 år senare upptäckte världen den nya Avataren, en Netflix-show som fortfarande har mycket att lära innan den är redo att rädda något. Men jag tror att live action-Aang kan rädda världen.

Eller ja, inte riktigt. Nya Avatar behövde aldrig vara banbrytande, den behövde bara vara tillräckligt bred för att fånga in locka in så många nya potentiella fans som möjligt; folk som har varit avskräckta från att utforska en animerad barnserie (men vi vet ju att det är betydligt mer än så). Detta är en mer "vuxen" variant där man inte duckar för att exempelvis låta eldbändare bränna upp sin offer till aska, men inom strama PG13-tyglar såklart. Live action-formatet innebär också att 20 minutersavsnitt förlängs till timmeslånga episoder, där man under flera episoder kan känna av hur spänningen dräneras av det utdragna berättandet. Detta gör också att många karaktärer känns mindre subtila, mindre nyanserade när de ständigt gapar om vad de känner.

Netflix Avatar dras föga förvånande med samma problem som många av deras övriga live action-adaptioner; ibland gränsar det hela till cosplay-lajv, där bändar-effekterna å ena sidan kan se riktigt välgjorda ut men som å andra sidan också kan se ut att vara gjort i Excel. Många skådespelarinsatser är stela och många sekvenser är väldigt klumpiga och CGI-kletiga i sitt utförande. Som ett stort fan av förlagan ser jag inget egentligt behov att se den animerade klassikern återupplivas med träiga tonåringar, för det är tydligt att mycket inte är menat att ses i live action-format.

Samtidigt kan jag inte heller förneka att många element faktiskt fungerar, för precis som i One Piece-adaptionen kan det till och med bli överraskande häftig fanservice. Kyoshi-krigarna, Daniel Dae Kim som eldfursten Ozai, Iroh, Zuko, Appa, Azulas entré, Sokkas skådis, Ba Sing Se, några av striderna och den stackars kålförsäljaren är bara några av de många lyckade översättningar som lyckas underhålla. Det är roligt att se potentialen i att se eldbändare och jordbändare slå skiten ur varandra, något som Shyamalan slarvade bort med så mycket annat.

Det är inte bara de actionpackade partierna jag uppskattar, jag gillar att man ändå har bevarat så mycket av originalets starka mytologi och hjärta - även om moralkakorna inte alltid landar lika väl som i originalet. Seriens budskap om förlåtelse, försoning och heder finns kvar, och jag gillar framförallt scenerna som involverar allt som har med eldnationen att göra. Visst känns det hela generiskt när karaktärerna förväntas vara mer realistiska i vad som ursprungligen var en färgstark Nickelodeon-värld, men som nostalgitripp fungerar det som sagt överraskande bra.

Det är oundvikligt att jämföra en så älskad klassiker som Avatar med denna nya version, för det är ingen fråga om saken: originalet går inte att slå. Men det var såklart väntat. Netflix Avatar fungerar betydligt bättre som en mysig brygga mellan gamla och nya fans, även om det är något ytligt. Jag har inget emot att se fler live action-säsonger. Jag tror att Legend of Korra skulle passa ännu bättre i detta format! Jag önskar dock verkligen att originalkompositören Jeremy Zuckerman hade återvänt till denna produktion, det hade verkligen livat upp denna mysiga fantasyvärld ännu mer...