Atelier Yumia: The Alchemist of Memories & the Envisioned Land

Atelier, serien med alkemi, oerhört långa namn på spelen, och en i princip årlig release, är tillbaka med Atelier Yumia: The Alchemist of Memories & the Envisioned Land. Yumia tar över efter del två om Sophie och del tre av Ryza. Men släpps också mittemellan två olika Atelier Resleriana-titlar, där den senaste släpptes i fjol i väst och nästa spel kommer redan i år. Ja, det släpps en hel del spel i den här serien. Atelier Yumia är spel nummer 26 i den 28 år gamla serien. Och det är bara i huvudserien. Lägg därtill 17 sidospel och vi är verkligen inte svältfödda.

Efter framgångarna med Ryza-trilogin (även kallad Secrets-serien), som sålde över två miljoner exemplar har utvecklarna själva gått ut med att Atelier Yumia haft en större budget än tidigare och det märks att de försökt slå på den stora trumman. De ska också ha velat göra detta till ett spel som inte bara spelas av de som är inbitna i serien utan också för dem som aldrig spelat den tidigare. För att lyckas med detta har de bland annat gjort alkemisystemet enklare att förstå, ändrat stridssystemet, och introducerat en stor öppen värld. Jag tror ändå att detta spel mestadels kommer uppskattas av fans av serien och att tempot, som bara kan beskrivas som snigeltakt, kommer vara avtändande för alla som förväntar sig mer action.

Problemet med Yumia - spelet, inte karaktären - är att även efter att de försökt göra det mer lättillgängligt för den stora massan kommer det vara ett väldigt nischat spel. Om du inte känner till serien så är det i princip ett stort collectathon (om det varit ett 3D-plattformsspel, eftersom den termen används där). Varenda sten, blomma, svamp, och monsterben ska samlas in och läggas i en ryggsäck som har mer förvaringsutrymme än ett medelstort lastfartyg. Detta då spelet, och hela serien, handlar om alkemi, vilket är att skapa saker från andra saker. Har du lite malm, klöver, och diverse växter? Ja, då kan du producera ett spjut. Olika ingredienser har olika buffar där de mer ovanliga materialen bjuder på den bästa bonusen. Men alkemi är inte bara något hjälpsamt, det är vad hela berättelsen baseras på. Yumia - karaktären, inte spelet - är en av bara ett fåtal fortfarande levande alkemister, och det är inte det lättaste livet. Medan hon bara vill väl med sina kunskaper finns det en utbredd tabu och hat mot detta. Folk dömer henne för vad hon kan och vill helst inte ens ha henne i sin närhet. Detta efter en enorm olycka som ödelade stora delar av kontinenten. Vad som hände med Aladissian-imperiumet vet vi inte och det är vad spelet går ut på, att ta reda på vad som hände och varför alkemi nu anses vara något ont och farligt.

Berättelsen bjuder i övrigt inte på speciellt mycket på ett väldigt, väldigt långt tag. 20 timmar in visste jag fortfarande inte vem spelets antagonist var eller vad deras mål var. Spelet börjar med en blick in i framtiden där vi får se två, vad som då antas vara spelets stora onda, karaktärer. Därefter försvinner de under tiotals timmar och under dessa första 20 timmar träffade jag på en annan elak typ som bara hade en interaktion med en gång. Det är till en början väldigt svårt att veta vad målet är med spelet. Visst, utforska världen och lås upp historien är en giltig anledning, men det måste finnas någon sorts motvikt. Atelier Yumia är ett väldigt långsamt spel, vilket också är en av styrkorna oavsett intrycket jag gett hittills. Det är inte som de flesta spel där det måste hända något var femte minut, utan kan fungera som en mer avslappnande upplevelse. Tänk Stardew Valley eller Animal Crossing, men i japanskt rollspelsformat. Samla saker, slåss med några fiender, teleportera dig tillbaka till din verkstad, skapa några saker, gör några sidouppdrag, samla fler saker för att de krävs i sidouppdraget. Och repetera.

För att bygga ut denna upplevelse, bokstavligen talat, har utvecklarna Gust valt att introducera basbyggande. På utvalda platser på kartan kan du använda dina stenar, trädstockar, och annat till att bygga hus. Dessa fungerar också som en säker zon där du kan återställa din hälsa. Men mestadels är det bara ett till ställe att skapa nya saker. Om du vill göra det extra mysigt går det att inreda dessa hus också, vilket bara är estetiskt. Det var inget jag tillbringade speciellt mycket tid med, men vill du ha ett matbord med fyra stolar och en fräsig taklampa går det att fixa. "Det går till och med att placera sängar mitt i luften", som producenten Junzo Hosoi uttryckte det. Är du inte så mycket för att leka arkitekt finns det färdiga husdesigner att välja bland. Men allt det här är helt valfritt. Om du inte vill placera ett enda hus behöver du inte det. Då går det att återvända till din ursprungliga ateljé.

Nytt för serien är också en riktigt öppen värld. Atelier Ryza 3: Alchemist of the End & the Secret Key hade stora kartor, men det krävdes ändå hoppande mellan olika platser. Atelier Yumia bjuder på en värld utan zoner som ska laddas in. Du kan springa, eller senare åka motorcykel, från ena änden av kartan till den andra. Vilket inte är att rekommendera med tanke på att områden som utforskas senare bjuder på svårare fienden, men det går att göra om du vill. På tal om Atelier Ryza 3 hade det ett hybridsystem när det kommer till strider. Detta har byggs vidare på och är nu något som utvecklarna kallar för "action-like". Det är mer intensivt än tidigare delar i serien med strider i realtid. Fast det går fortfarande inte lika snabbt som det gör i serier där det krävs snabba knapptryck för coola kombinationer. Här går det fortfarande att stanna och tänka en sekund på vad du ska göra härnäst. Ett medvetet val från utvecklarna. Varje karaktär har upp till åtta vanliga attacker att välja bland. Fyra om du väljer att vara i närstrid med fiender och fyra andra om du väljer att backa tillbaka till den "bakre raden" för långdistansattacker. Det går nu nämligen att hoppa tillbaka mellan närstrid och långdistans för att bäst anpassa dig för fienderna. Alla har nämligen en typ av svaghet som det gäller att utnyttja. Tillsammans med detta går det också att använda fyra olika vapen av elementen eld, åska, vind, och is. Det gör att varje karaktär har tolv olika attacker att använda. Varje attack går dock bara att använda ett visst antal gången innan dess mätare måste laddas upp igen. Så om du spammar alla attacker finns risken att du inte kan attackera igen på några sekunder. Stridssystemet är generellt väldigt enkelt att förstå sig på och passar både nykomlingar och erfarna.

Det viktigaste i ett japanskt rollspel måste ändå vara karaktärerna. Om dessa är helt olidliga faller spelet oftast väldigt fort. Som tur är har serien alltid bjudit på charmiga karaktärer med intressanta personligheter. Och Atelier Yumia är inget undantag. Yumia - karaktären, inte spelet - lär vi känna som någon som förlorat sin mamma tre år tidigare i en alkemiolycka och som kämpar med allt hat mot henne. Varför är världen så ond? Men supportkaraktärerna är också intressanta. Vi har bland annat två syskon som är ute efter revansch på ett monster som förstörde deras by, och en ilsken och föräldralös grabb som sålde sina minnen för pengar. Denna grupp jobbar tillsammans i en av typ av utforskningsteam som försöker klura ut vad som hänt med världen. Röstskådespeleriet är bra och musiken är som vanligt en höjdpunkt. Spelets utseende är precis som det varit under många, många år i serien, så förvänta dig inget teknologiskt underverk.

Atelier Yumia: The Alchemist of Memories & the Envisioned Land fortsätter seriens jämna, bra kvalitet utan att vara något som kan hota de bästa japanska rollspelen på marknaden. Utvecklarna har försökt skapa ett spel som tilltalar fler än de mest inbitna, men till slut kommer det vara just dessa som spelet är mest intressant för. Om du har spelat de tidigare 25 delarna i serien och behöver mer kommer detta spel absolut ge dig vad du vill ha. Om du är helt ny kan detta vara ett bra spel att komma igång med serien.