Gästspelande besvikelser

Under de senaste fem åren har det med hygglig regelbundenhet ryktats om ett nytt Splinter Cell. Nu kan man såklart inte lasta Ubisoft för folks önskedrömmar och ljugande tomtar på nätet, men jag tror att åtminstone en del av dessa rykten kommer från det faktum att Sam Fischer senaste åren synts till ganska precis överallt. Vi har fått stifta bekantskap med honom i bland annat Ghost Recon: Wildlands och Rainbow Six Siege samt att hans klassiska look kommer vara en del av XDefiant. Och så har vi ju en kommande Netflix-serie.

Det här gör det såklart svårt att veta vad Ubisoft egentligen vill. Pejlar de av intresset för Fisher och hans Splinter Cell-eskapader? Om då är fallet, måste han gästspela varje år? Eller tänker Ubisoft att fansen ska vara tacksamma för att de ändå får lite Sam Fisher trots att han är fockad från egna spel? Jag tror själv på sistnämnda.

Men Ubisoft är tyvärr inte ensamma om att göra såhär. Det finns många gamla fina spelserier fansen skulle Kickstarta skiten ur om de bara fick chansen. Men det får de inte, utan serier som F-Zero, Conker, Castlevania och Sly Raccoon fortsätter lysa med sin frånvaro. Det gör däremot inte gästspelen, där alla dessa serier på olika sätt förekommit i andra spel. F-Zero kan exempelvis nästan avnjutas i Mario Kart 8 Deluxe, med både banor och musik hämtade från den klassiska svävarracingen.

Conker fick ett helt eget DLC i Project Spark, där en ful och opersonlig ekorre kändes som en billig Kina-kopia av en tämligen frän maskot, medan Castlevania (och Silent Hill) gästspelat i Super Bomberman R samt har en superpoppis serie på Netflix. Sly Raccoon å sin sida kunde vi träffa i eminenta Ratchet & Clank: Rift Apart. Det här är såklart kul, ingen vill ju att älskade karaktärer ska glömmas bort, men samtidigt kan jag inte hjälpa att känna att det kunde vara på sin plats med mer tydlighet kring sådant här.

För med Gamescom runt hörnet är jag villig att slå vad om att vi snart kommer höra nya rykten florera om älskade karaktärer och spelserier som är på väg tillbaka, där pålitliga rykten lär spä på förhoppningarna - trots att det nog oftast bara handlar om gästspel. Men ibland händer det ju faktiskt som när både Shenmue III och Final Fantasy VII: Remake utannonserades under Sonys kanske mest legendariska E3-presskonferens. I de allra flesta fall kommer det dock sluta med fet besvikelse, det vet vi alla vid det här laget.

Idén om att vi gamers skulle nöja oss med populära maskotar som gästspelar som prydnader i bilspel, skins i 'free to play'-titlar eller något annat (som Viva Piñata-skeppet i Sea of Thieves) verkar tyvärr ha satt sig. En konsekvens av detta är att jag paradoxalt nog tror att chanserna till intressanta comebacker av älskade spelserier är mindre än på mycket länge. Ska det satsas på en serie krävs verkligen ett vattentätt koncept som lirar väl med dagens samhälle. Annars blir det på sin höjd en billig remaster, som i de flesta fall snarast ger fansen avsmak.

Hur många fick egentligen ökat sug efter mer Crysis sedan de spelat den nya remaster-utgåvan? Hur hett kändes Super Mario 3D All-Stars egentligen? Vem var på riktigt sugen på Final Fantasy Crystal Chronicles: Remastered Edition? Och vad tänkte Blizzard när de släppte Warcraft III: Reforged? Ändå har just remasters blivit ett alternativt sätt till gästspel att försöka blidka tjatande fans. Ungefär som att det vi vill ha är vagt uppiffade versioner av 20 år gamla spel till fullpris som på flera sätt snarast exponerar brister extra tydligt.

Det gör att Banjo Kazooie, Jak and Daxter och Star Fox förmodligen är sådant vi helt enkelt kan glömma under överskådlig tid. Microsoft är sannolikt nöjda med att fågeln och björnen var med i Super Smash Bros Ultimate, Sony är troligen lyckliga över Jak and Daxter-påskägget i Ratchet & Clank: Rift Apart och Nintendo tycker såklart att Fox McClouds fighter med Airwings på banan i Super Smash Bros Ultimate gör att vi borde vara tillfredsställda.

Jag fattar att utvecklare och utgivare inte kan dedicera all sin tid åt att tillfredsställa gamla fans som i många fall efterfrågar uppföljare på spel som inte ens var särskilt stora första gången de släpptes. Jag tycker det var fullt rimligt av Sega att inte vilja göra mer med Shenmue och förstår att Nintendo tvekar kring Kid Icarus (även om jag är mer fundersam kring Half-Life 3), men Kickstarter-kampanjer för andliga uppföljare till flera av de spel jag räknat upp ovan i artikeln, har visat att intresset ofta finns.

Det jag skulle vilja är att utgivarna var tydligare med sina planer. Kommer inte Ubisoft släppa något Splinter Cell på fem år så säg det då så slipper vi hoppas, istället för att behandla Sam Fisher som en aktuell karaktär, trots att han inte haft ett eget spel på tio år. Det är att bjuda på besvikelser snarare än fanservice.