När din spelsamling går upp i rök

När Rock Band 4 och Guitar Hero Live släpptes för några år sedan stod jag först i kön (nåja, jag beställde på nätet - men snabbt gick det!) och köpte båda rockfesterna. Jag hade verkligen saknat musikspelen som dog en onödigt snabb död på grund av övermättad marknad.

Jag hade båda, men faktum är att både jag och vännerna hade roligast med Guitar Hero Live. Det var vad som plockades fram när det skulle plastrockas. Harmonix skröt med story, egenhändigt designade gruppmedlemmar och liknande - vilket i slutändan inte betydde något alls för min egen del. Jag ville snabbt knyta slipsen runt pannan, ställa benet på vardagsrumsbordet och bara komma igång och rocka med polarna, och ackordgreppet på de nya gitarrerna gav det den spelmässiga fräschör som så väl behövdes.

Och det geniala Guitar Hero TV-upplägget lät mig betala en fast, låg kostnad för att på så sätt få tillgång till alla spelets tillgängliga låtar under ett dygn. Det var som gjort för party till skillnad från Rock Band där det alltid var folk som ville spela låtar jag inte köpt. Genialiskt, och resultatet blev att jag haft väldigt mycket kul med Guitar Hero Live där osannolika scener utspelas bland vänner som nog innerst inne hade velat bli rockstjärna istället för lärare, mäklare, personlig assistent, bankman, väktare och liknande.

Men den senaste julen blev det inget rockande. Orsaken var enkel. Activision tyckte inte att spelet sålt nog bra och drog ur proppen för Guitar Hero Live och med ens försvann all annan musik än den som medföljde på skivan. Inget sätt att spara ner låtarna eller köpa dem gavs, och från att vara ett spel jag varmt rekommenderat till alla är det nu ett spel jag inte ens skulle råda er att köpa på rea. Rock Band 4-instrumenten har istället fått dras fram, men så genialt som det spelet är, känns det på tok för likt och outvecklat sedan tvåan kom år 2008. Jag är inte den som kommer kräva utveckling bara för att, men det är lite för mycket déjà vu för min smak.

Så varför drar jag upp det här då? Det ska jag strax svara på, men först tänkte jag nämna det faktum att Sony helt oförhappandes bestämde sig för att dra ur proppen på Driveclub under helgen som var. Spelet, som passerade över två miljoner sålda spel redan år 2015, hade en problemkantad premiär ungefär samtidigt som Halo: The Master Chief Collection hade sin katastroflansering och var ett av de tre skräckspelen från år 2014 (det tredje var Assassin's Creed: Unity) som släpptes i frapperande uselt skick.

Spelen som ligger på respektive titels skiva är praktiskt taget oanvändbar kod och groteskt buggiga eländen. Men precis som Halo: The Master Chief Collection fortsatte man arbeta på spelet som till slut blev en njutbar arkadräcer med tokläcker grafik, och som något år senare även uppdaterades med stöd för Playstation VR i en ny utgåva, och så länge Microsoft och Sony fortsätter erbjuda spelen och dess uppdateringar via sina onlinetjänster går det att komma åt. Men det lär inte vara för evigt.

Om knappt ett år rycker Sony ur sladden till spelets servrar, som därmed alltså inte längre går att spela online, och det tas även bort från butiker sent denna sommar. Alla som nyligen köpt Driveclub får därmed acceptera att de inte får någon vidare valuta för sina pengar och för de som hoppats kunna återvända till spelet senare i livet gäller det att spara den patchade koden. Det du har på skivan går som sagt inte att använda i någon egentlig omfattning.

Det här har jag skrivit om förut, både i artiklar och blogg, och jag personligen tycker det är riktigt risigt att stänga servrar för spel, i synnerhet som generationen inte ens är över (i fallet sportspel görs det ofta för att tvinga folk att uppgradera till nyare/dyrare utgåvor, vilket är minst lika illa). Jag skulle rent av vilja ha en garanti för att spel jag köper har servrar som fungerar i alla fall hela den befintliga generationen och en bit in på nästa. Att spel jag köpt för fullpris bara rycks bort oavsett vad jag tycker om saken är helt enkelt inte schysst någonstans.

Men det var ändå inte riktigt det som lett fram till dessa tankegångar, utan en tweet jag läste i helgen från Jason Schreier:

"When even the most successful publishers are shutting down servers for games that came out just a few years ago, how can anyone have faith in a future that's streaming only?"

Och han har fullkomligt rätt. För även om jag som sagt tycker det är ett riktigt oskick att handikappa spel genom att stänga av deras funktionalitet, så är det ingenting jämfört med vad som är på väg i den streamade världen vi nu närmar oss. Nästa generation kommer vi mest troligt inte behöva någon konsol för att kunna spela alla de hetaste spelen, utan det kommer vi kunna göra streamat.

Att jag anser att det är en undermålig teknik på grund av lagg (men även bildkvalitet), lämnar vi därhän just nu, men för den som väljer att spela via exempelvis Stadia betyder det att en ansenlig mängd pengar kommer att ha lagts ner på spel under en period som motsvarar en normal konsolgeneration. Vad Google Stadia kommer kosta per månad vet jag såklart inte, eller ens om det blir en månadskostnad. Men sistnämnda verkar rimligt och analytiker har spekulerat om runt 150 kronor per månad.

Då har vi såklart inte räknat med mikrotransaktioner, DLC, eventuella finutgåvor, säsongspass, onlineabonnemang och andra trick som lär finnas för att få oss att chippa in lite extra slantar. Men om vi leker med tanken att du skaffar Stadia, så kommer du under loppet av tiden för en konsolgeneration (som jag idag skulle säga är sju år, men jag har räknat på sex år för att vara i underkant samt inte inkluderat något annat en månadsavgift) har spenderat 10 800 kronor.

När Google sedan stänger dessa servrar eller du avslutar ditt abonnemang - så äger du ingenting. Du har ingen konsol och inget sätt att komma åt dina spel. De är borta. Och Google (samt alla andra med stream-tjänster) kommer när som helst kunna stänga av spel och bara besluta att de nu gjort sitt. Det kan vara någon kränkt person som kommer på att ett tio år gammalt spel inte lever upp till den tidens värdegrund, kanske avslöjas att någon person som utvecklat en klassiker varit inblandad i grövre brottslighet varpå alla dennes spel tas bort eller varför inte ta bort fjolårets alla sportspel för att tvinga dig att satsa på det senaste?

Inte bara är det trist att spelen som du och dina polare lirar bara kan försvinna - det bidrar även till en kulturdöd för spelmediet som är livsfarlig. Böcker kan du läsa hur gamla de än är, LP-skivor kan du spela liksom CD-skivor (och musik är ett medium som är lätt att återge), filmer gäller samma sak för, men för den som vill spela gamla spel återstår ofta bara snordyra Ebay-lösningar (där du även behöver exakt rätt format för exakt rätt spel) eller piratverksamhet. Och nuförtiden fungerar inte sistnämnda heller tack vare konsolernas fina skydd på det området. Det var därför jag ovan tog upp att Activisions Guitar Hero Live och Sonys Driveclub nu är verkligen dödade och det är varken första, sista eller de enda spelen som gått den vägen.

Just nu har vi inlett en era av spelande där vi mest troligt inte kommer kunna avnjuta våra inköpta titlar längre fram. Det som finns på skivorna fungerar ofta inte ens och patchar större än spelet dag ett är inget ovanligt, och måste du ta bort spelet och tjänsterna läggs ner eller du avslutar ditt konto, så är de borta för gott. Och spel kan finnas under en viss tid för att sedan plockas bort på grund av rättighetsstrul. Idag räcker det dessutom med några år innan serversladdarna rycks ut eller ännu mindre, Kill Strain fick inte ens ett år på marknaden innan Sony stängde ner det och Gravity Rush 2 var bara dryga året när Sony bestämde sig för att det var god natt för dess onlinestöd. Hur blir det med alla dina alster du lägger ner flera månader på i kommande Dreams om det floppar försäljningsmässigt?

Jag försöker att blicka framåt, jag gillar välgjorda så kallade Games as a Service-spel, mitt mesta spelande sker online och jag tycker nedladdat är vida överlägset skivor (som dessutom är betydligt skitigare för miljön). Men jag skulle verkligen uppskatta om detta kunde bli en fråga med riktiga garantier. Att få höra Microsoft lova att jag kommer kunna ladda hem mina Xbox -spel även om tio år, höra Sony säga att de kommer sluta döda spel så snabbt som de ofta gör idag, få ett löfte från Google att de inte kommer porta mig från mindre populära spel och få höra från Nintendo att mina Super Mario Maker-banor kommer finnas kvar under långt tid.

Annars fruktar jag att vi om bara tio-femton år lätt kommer kunna starta våra NES, Mega Drive och Neo-Geo för ljuvligt spelande av konsolernas allra bästa spel... medan det däremot kommer vara helt omöjligt att avnjuta höjdpunkterna från då fortfarande hygglig nya formaten Playstation 5, Xbox Two och Stadia. Och det skulle jag vilja kalla för en tragedi.