Gamereactors tior: Gears of War

Jag gillar action. Eller vänta... Låt mig omformulera; Jag älskar action. Älskar. Dyrkar. Actionspel, actionfilm, verklig action (att hoppsparka Mäki är en evig önskedröm) och när det i spelform dessutom kombineras med nyskapande upplägg och bedårande snygg grafik - Ja då kan jag sällan kontrollera mina egna kroppsvätskor. Och så var fallet med Epic Games stilbildande, übermustiga actiondräpare Gears of War som i slutet av oktober 2006 damp in genom redaktionens brevinkast.

Jag hade såklart väntat och längtat efter Cliff Bleszinskis hypade actionparty och mina förväntningar var höga, även om varken jag eller någon av annan av grabbarna på redaktionen hade trott att det skulle vara så oförskämt briljant som det verkligen var. Jag minns morgonen då jag dundrade igång recensionsversionen. Minns den mycket väl. När äventyret började och puckomacho-kungen Marcus Fenix satt inspärrad för krigsbrott i en lortig cell medan kriget mot Locust rasade utanför, minns jag hur skeptisk jag tyvärr blev. Mina höga förväntningar kändes helt plötsligt alldeles för höga. För introt kändes inte bra utan mer som en kass parodi på ett actionspel baserat på genrens tröttaste klyschor och det verkade finnas lika mycket dynamik och djup i Fenix som karaktär som i en bättre begagnad badrumstoffla.

Men alla vi som lirat Gears of War vet ju att puckomacho-tonen är ytterst medveten och att det är en del av tjusningen med Epics krigshistoria som efter ett trevande intro dundrade igång och på kort tid lyckades trollbinda denna actiontorsk.

Saxat ur Gamereactors recension av Gears of War: (November 2006) Länk
"Gears of War är Epic och huvuddesigner Cliff Bleszinskis skötebarn och har under de senaste tre åren varit under utveckling av ett gigantiskt team. Ambitionen har varit solklar: skapa ett extremt explosivt actionspel av högsta klass för att slå sönder konkurrensen och samtidigt stilla vår överdrivna hunger efter Halo 3. Det tog mig 22 minuter att acceptera det faktum att Epic lyckats med exakt vad de förutsatt sig att göra. Det tog mig ytterligare en timme för att inse att Gears of War är årets hittills bästa actionspel - med stor marginal.

För i ämnet tung action finns det idag ingenting som kan mäta sig med Gears of War. Testosteronet fyller varje spelskärm och Epics framtidskrig är hårdare, råare, argare och smutsigare än någon annan strid som någonsin erbjudits i ett spel. Vapnen är rostiga, min dödliga motorsågsbajonett drivs av diesel och mina kamrater skriker mer än gärna fraser som "Eat shit and die motherfucker!" och "Die, you fucki'n bitch!" i samma veva som de delar ut en hagelkvast mot fiendens köttiga huvuden. Gears of War är så överdrivet manligt, så stencoolt och så våldsamt som ett spel av den här typen överhuvudtaget kan bli, och självklart njuter jag av varje enskild sekund.

Till skillnad från Epics alla Unreal-spel ses Gears of War ur ett tredjepersonsperspektiv, ett vågat och lite ovanligt grepp med tanke på hur spelet är strukturerat. Kameran befinner sig någon meter bakom Marcus till dess att han sätter gevärskolven mot kinden då vyn förändras och enbart visar hans gevär plus den högra halvan av hans huvud. Utan att för den skull vara ett taktikorienterat actionspel som exempelvis Rainbow Six eller Brothers in Arms skiljer sig spelet mycket från exempelvis Unreal II: The Awakening eller varför inte Halo-spelen då explosiva tjurrusningar direkt mot fienden oftast bestraffas med en enkel biljett till himlen. Istället gäller det att söka skydd innan man börjar skjuta för att sedan med hjälp av den vänstra analoga avtryckaren titta upp så pass mycket att man kan påbörja sin eldgivning utan att vara en alltför stor måltavla."

När jag såhär 12 år senare läser igenom min gamla recension igen slås jag av hur jag framförallt försökte få cover-mekaniken i Gears of War att låta som något realistiskt. Ett stycke som idag får mig att skratta. Samtidigt lyckas jag ju på ett tydligt och enkelt sätt förklara hur grundmekaniken i spelet faktiskt fungerar, även om jag idag knappast skulle likna det med realistisk krigsföring.

Saxat ur Gamereactors recension av Gears of War: (November 2006) Länk
"Gears of War handlar om de mest elementära delarna i traditionell krigsföring där nedtryckande eld, understödseld, framryckning i stötar och framförallt flankering - är livsviktigt. Fienderna är smarta, starka, utrustade med minst lika kraftfulla vapen som Marcus och hans män - och framförallt väldigt tåliga. Det sedvanliga upplägget då fienderna tål fyra skott medan spelaren själv enkelt sväljer nitton magasin mot ansiktet används inte i Gears of War där spelbalansen känns modern och väldigt fräsch. Locust-soldaterna bär alla skyddsrustning och tål ofta ett helt magasin innan de avlider. Det gäller därför att hela tiden se till att man har ryggen fri, är skyddad bakom en sten, en dörr eller vägg och siktar mot huvudet. Det gäller också att alltid hålla uppsikt över sina kompanjoner för att dels kunna läka deras sår och återuppliva dem om de stupar - men även att lägga nedtryckande eld mot fiendesoldaterna för att de snabbt ska kunna rycka fram."

Jag går sedan vidare i recensionen och förklarar varför Gears of War delade många likheter med Capcoms stilbildande skräckmästerverk Resident Evil 4 och skriver sedan en del om pratstunden jag hade med designern Cliffy B ett drygt halvår tidigare.

Saxat ur Gamereactors recension av Gears of War: (November 2006) Länk
"Och samtidigt som det vore fel att kalla Gears of War nyskapande (bortsett från det tekniska som i allra högsta grad är nyskapande) så är det samtidigt svårt att försöka sammanfatta den briljanta spelbarhet som faktiskt bjuds. Epic har struntat i konventioner och allmänt trötta regelverk som hör actiongenren till och istället blandat friskt och nallat från en hel massa andra, underbara actionklassiker. Spelkontrollen är en ljuvlig mix mellan Halo och Rainbow Six, kryddat med små moment från Capcoms fantastiska Resident Evil 4. Epics huvuddesigner Cliff Bleszinskis berättade för mig för ungefär ett år sedan att ett av hans absoluta favoritspel är Resident Evil 4, och det märks. En bit in i spelet stöter Marcus och Dom på Locust-rasens trumfkort, en så kallad "Berserker". Detta är en gigantisk, urstark honbest gjord av stelnad lava som slår sönder allt som kommer i hennes väg och inte kan stoppas med kulor. Det krävs därför att man lockar henne att rusa mot en medan man själv i sista sekund hoppar åt sidan.

Man måste locka monstret genom tre stora, gamla matsalsrum och samtidigt som man håller henne ifrån att slå ihjäl Dominic måste man hela tiden se till att hon rör sig i rätt riktning och slår sönder de låsta dörrar som leder ut till gården. Väl ute på gården kan man gömma sig bakom en av de många stenblock som finns för att försiktigt använda sig av ett specialvapen kallat "The Hammer of Dawn" - en satelitstyrd minipuffra men vilken Marcus kan markera ett objekt som han vill ska bli helgrillad av urstark satellitlaser för att sedan luta sig tillbaka och bevittna en sjuhelvetes explosion. Detta är bara ett av många små fiffiga moment i Gears of War som snyggt bryter av tempot och påminner mycket om tempoavbrotten i Resident Evil 4."

Det är också spännande att läsa om stycket om grafiken och ur hur imponerad jag var av hur det såg ut, då - för 12 år sedan. Alla som hängde med under denna period i spelhistorien vet mycket väl hur mycket snyggare Epics dräpartitel var än i stort sett allt annat till konsol, det är bara trist att det inte kunnat upprätthållas då jag personligen inte var särskilt imponerad av Gears of War 4, vare sig vi pratar om grafiken i spelet eller själva äventyret i sig. För egen del står sig Gears of War som ett av de allra bästa titlarna till Xbox, någonsin, och jag känner i allra högsta grad att denna tia var helrätt.

Du har väl inte missat de tidigare delarna i denna artikelserie?
Gamereactors tior: God of War (2018)
Gamereactors tior: Bioshock Infinite
Gamereactors tior: Half-Life 2
Gamereactors tior: Crysis
Gamereactors tior: Halo Reach