Fler exklusiviteter i framtiden

Under det senaste halvåret har jag skrivit åtminstone två bloggar om det här med tredjepartsexklusiviteter. Både varför de behövs och en titt på tänkbara sådana. Jag tänkte fortsätta lite på det temat i denna krönika då jag fullt ut står för dessa båda inlägg och det varit en hel del snack om fenomenet i och med Street Fighter V som blir konsolexklusivt till Playstation 4. För mig är det nämligen ett glasklart faktum att det här är något vi kommer se mer av denna generation, och jag tänkte förklara varför jag tror det.

Vi börjar med ovan nämnda Street Fighter V och Capcom. Sistnämnda lever idag verkligen på marginalerna och kokar soppa på spik, som det hette förr i världen. Street Fighter V är ett spel som lär sälja runt två miljoner i grundutförandet (jag räknar alltså inte med framtida Super- och Ultra-versioner). Det tar enormt mycket tid och beta-testande i anspråk att utveckla fightingspel, och det är inte stora marginaler att vifta med jämfört med andra spel som säljer det mångdubbla.

Efter otaliga Street Fighter IV-versioner kan varumärket dessutom vara något luggslitet, folk kan vara trötta på titeln och anse det vara för hårt mjölkat. Risken och kostnaderna är alltså höga, och den tänkbara vinsten spelet kan generera är inte direkt skyhög med den enda kvalificerade gissning jag postade ovan. Jämför med att som privatperson köpa lotter med bara låga vinster, inte direkt lockande.

Försök sätta er in i Capcoms sits nu när Sony kommer med sin plånbok och säger att de pyntar för slagsmålskalaset och hjälper till med marknadsföringen, och de tar även fram en hel kappsäck fylld med guldpengar och ersätter Capcom för utebliven Xbox One-försäljning utan att vi ens vet vad spelet hade sålt eller inte sålt till formatet. Plötsligt är det en garanterad vinstaffär redan innan spelet är släppt. Och när de väl kan lansera det till Xbox One i och med Super-versionen året efter så finns ännu mer pengar att hämta eftersom dessa fans väntat på spelet.

Det var nog inte ett speciellt svårt beslut för Capcom, och Square Enix hade måhända en lite bättre sits med Xbox One-exklusiva Rise of the Tomb Raider - men det är inte långt ifrån. De som tror på ett scenario där spelen släpps i samma finslipade toppskick multiformat som de nu gör till en dedikerad konsol, tror på något som inte finns. Jag misstänker helt enkelt att Street Fighter V aldrig hade varit aktuellt i nuläget utan Sonys pengar, och Microsofts slantar till Square Enix kommer gå till att hålla dem flytande med andra intressanta spel - inte minst lovande Final Fantasy Type-0 som kommer i vår. Hade de investerat i den efterfrågade remaken utan att ha säkrat ett tillskott i kassan från Microsoft?

Och jag tror att det här kommer bli vanligare. Att utveckla AAA-spel är fruktansvärt dyrt idag, och beta-testningen har helt halkat efter (som ni säkert märkt). Det är resurser som inte längre finns med nuvarande låga spelpriser. Marginalerna är för små. Ett spel som Forza Horizon 2 (flera års utveckling av hundratals personer med toppmodern utrustning och massor av research) kostar exempelvis ungefär lika mycket i butik som Rad Racer (några månaders utveckling av ett tiotal personer på billiga hemdatorer utan research) till NES gjorde för 30 år sedan.

För ett spel som Assassin's Creed: Unity eller Call of Duty: Advanced Warfare spelar det såklart ingen som helst roll, det är garanterade vinstmaskiner. Men att plöja in över en halv miljard i ett spel som Saints Row 5, Bioshock 3, Condemned 3 eller Ghostbusters 2 - vågar man det? Det är spel som till fullpris når mellan två-fyra miljoner och sedan måste tokreas för att de ska fortsätta sälja i mördande konkurrens. Återigen, försök sätta er in i den sitsen där hela din studio kan stå och falla och göra alla medarbetare arbetslösa. Det är inga lätta beslut.

Jag tror helt enkelt att vi går mot en tid med fler exklusiva tredjepartsspel, och tycker nog trots allt att det är något positivt. Det kommer att bidra till att ge oss alla fler spel, förhoppningsvis leda till mer sålda konsoler och dessutom göra att spelen verkligen kan nå sin fulla potential genom att vara utvecklade till ett specifikt format. Verkligen kräma allt som går ur den aktuella konsolen och samarbeta med konsoltillverkarna för att dra maximal nytta av de unika funktionerna som trots allt finns till varje konsol.

Det kommer absolut betyda att somliga får vänta ett halvår extra på att spela något de sett fram emot, och i värsta fall kanske det bara kommer till ett visst format. Men det betyder också att spelen faktiskt kommer. Om du ställs inför den ledande frågan om du hellre tar ett konsolexklusivt Street Fighter V alternativt att det inte släpps överhuvudtaget på flera år - så borde väl valet vara ganska enkelt?

Förhoppningsvis fortsätter Microsoft och Sony - och för den delen Nintendo (Bayonetta 2 hade exempelvis aldrig blivit av utan dem, ett glasklart exempel på vad jag menar) - att dela med sig av resurserna och därigenom ser till att efterlängtade titlar faktiskt kan bli av. Mitt i all den initiala besvikelse dessa beslut kan leda till, så är det i slutändan till det bättre.