Idag är Iphone redan ett etablerat spelformat och spelen till den blir bara fler och fler samt mer och mer påkostade. Men det finns även andra mobiler som är grymma för spel och Googles eget operativsystem Android växer lavinartat, liksom nya Windows 6.5 Mobile. Nu sitter jag och läser om HTC:s, de som främst varit drivande på Windows-mobiler i Europa, nya Windows-mobil och bara gapar åt prestandan.
Nya HTC HD2 har nämligen ett RAM-minne på 448 megabyte, bara marginellt mindre än Playstation 3 och Xbox 360, samt en processor på drygt 1GHz. Ett litet monster med andra ord som lämnar allt vad Nintendo DSi och PSP heter, likaså Iphone, i backspegeln rent prestandamässigt. Problemet med dessa spelbara enheter är dock att spelen är en funktion man liksom får på köpet.
De är inte byggda för det främst, utan för arbete och saknar därför de styrdon som behövs för att göra annat än stillsamma spel riktigt njutbara. Nokia försökte en gång råda bot på det här genom att höja vissa knappar i knappsatsen på deras N-Gage, vilket visserligen fungerade, men bara nätt och jämnt. Det behövs helt enkelt ett riktigt styrkors och den telefontillverkare som istället för utskjutbara tangentbord (finns på många smartphones) satsar på en lösning liknande den till PSP Go med just spelknappar och styrkors lär bli rik på kuppen.
Alternativa lösningar finns dock. Alla telefoner har idag grymma anslutningsmöjligheter. Att ha en liten handkontrollsliknande dosa som kopplas in i telefonen kunde vara ett alternativ, eller rent av att ha en pytteliten trådlös Bluetooth-dito. Då skulle man obehindrat kunna spela även snabbare spel och liknande. Eller varför inte bara ansluta en Dual Shock 3.
Medan det fortfarande är utopier av en drömsk redaktör att företagen ska satsa på det här istället för virtuella knappar och liknande på en tryckkänslig skärm, tror jag ändå vi är vid en stor brytpunkt just nu. I en tid när Nintendo DS säljer bättre än någonsin och där Sony försöker väcka PSP till liv igen, tror jag fullt och fast att den vanliga bärbara spelenheten kan vara död.
Att sälja nedladdade spel som till DSi Ware eller PSP Go är tveklöst framtiden. Men det kommer att krävas att man jämt är uppkopplad som man är med en Iphone. Där kan jag bekvämt ladda hem något kul spel medan jag susar fram på E14 förbi Mörsil, nästan framme vid Åre mitt i obygden (förutsatt att man har Telia eller annan leverantör med bra täckning). Att vara begränsad till wifi känns förlegat och kräver att jag planerar mitt spelande.
Vankas en lång tågresa måste jag ladda ner det spel jag vill ha innan jag åker. Sedan är det bara att hålla tummarna för att det är roligt. För ångrar jag mig och vill ha något annat är det för sent om resan påbörjats när jag märkt det. En mobil uppkoppling är helt enkelt en naturlig utveckling och sannolikt ett måste, vilket i sig isåfall betyder att spelmobilerna blir en realitet.
Nintendo har med Wii och DS visat sig vara fantastiska på att göra japanska motsvarigheter av amerikanska Apples produkter, och i viss mån kanske även vice versa. Snygga, fräscha, lättanvända och intuitiva grejer med precis rätt funktioner. Jag tvivlar inte för en sekund på att Nintendo skulle kunna göra en riktigt (riktigt!) grym telefon med ett Nintendo-enkelt menysystem och grymma spelfunktioner. Alternativt en bärbar spelenhet med inbyggt 3G-modem, vilket många laptops har idag, vilket också skulle ge uppkoppling överallt, förutsatt att man har ett sådant abonnemang.
Ännu säljer Nintendo DSi dock som smör och lär så fortsätta göra ett tag till. Men Nintendo är förmodligen också oroade över utvecklingen. Om alla börjar ladda hem spel till sina mobiler som dessutom har prestanda som vida överträffar deras egna enheter, finns risken att de börjar tappa. Nintendo vet hur svårt det är att vända en sådan tendens. Efter NES började man sälja allt sämre och det tog fyra konsolgenerationer innan det började flyta på igen med hjälp av Wii.
Sony å sin sida är redan 50%-ig delägare i mobiltillverkaren Sony Ericsson. De går knackigt just nu och har svårt att hitta sin nya plats i smartphone-världen. En spelmobil med Playstation-uppbackning skulle mycket väl kunna vara början på deras resa tillbaka. PSP Go är ju egentligen redan nu en smartphone med alla funktioner utom själva telefonen. Att fixa det ligger väldigt nära till hands och trovärdiga rykten om att Sony tänkt på det här har florerat länge.
Snart kommer som sagt HTC HD2 med överlägsen prestanda och den är absolut inte någon slutdestination för mobiltelefoner, som bara kommer bli värre och värre. Renodlade bärbara spelenheter känns alltmer som gårdagens nyheter och jag tror som sagt att vi är vid något slags vägskäl nu. Skulle folk köpa Nintendo DS2 som de idag köper Nintendo DS om den inte kan något annat än vad mobiltelefoner redan gör ännu bättre?
Jag är faktiskt inte alls övertygad om det. Mp3-spelarna har redan slukats av mobiltelefoner, till och med digitalkameraförsäljningen har tagit stryk av de allt bättre mobilerna. Separata GPS-läsare står definitivt på tur att sakta försvinna från butikshyllorna i takt med att de byggs in i mobiler och många affärsresenärer ersätter idag till och med laptops med en smidig Blackberry.
Frågan är inte om utan när spelenheterna ska integreras på något smart sätt i mobiltelefoner. Prestandan finns som sagt redan där. Folk köper mobiler för 6-7000 kronor utan att blinka, men skulle aldrig betala så mycket för en portabel spelenhet som därmed aldrig heller kommer kunna tävla prestandamässigt. Och alla funktioner man någonsin kan klämma in i en portabel spelenhet går ändå enkelt att göra bättre på en mobiltelefon.
Det är bara själva styrdonet som saknas för en komplett succé. Mängder av telefoner som nya Ericsson Aino och Nokia 6710 har utskjutbar knappsats vilket enkelt skulle kunna bytas mot styrdon och istället nyttja skärmen att ringa med, medan telefoner som HTC Touch Pro och Samsung F700 har hela tangentbord utskjutbara på samma sätt som PSP Go. Sedan är det bara att låsa fast specifikationerna och se till att alla framtida modeller under några år blir helt kompatibla så man kan nyttja samma spel.
Nokia N-Gage brukar många fnysa åt och avfärda som en av tidernas största floppar i spelvärlden. Vilket inte är så konstigt eftersom det är precis vad den var. Ett felbygge med mycket märkliga kompromisser, men den indikerade ändå att Nokia insett att en mobiltelefon kan vara fruktansvärt mycket saker, även en spelenhet.
Något många av er säkert fnyser åt idag, liksom många genom åren har fnyst åt att mobiltelefonerna någonsin skulle kunna bli hot mot Mp3-spelare, kompaktkameror, GPS:er och mängder av andra tillbehör. Mobiler är helt enkelt framtidens portabla spelenheter, något jag tror vi kan komma att se prov på redan nästa generation.