Best Ever: Spel (20-11)

Best Ever: Spel
50-41
40-31
30-21

(20) Nights: Into Dreams (Sega Saturn / 1996)
När skaparna av Sonic the Hedgehog fick i uppdrag att hitta på något nytt till Segas haussade 32-bitarskonsol tog de i från tårna och spånade ihop ett koncept så flummigt att det på förhand helt enkelt inte gick att förklara. Sovande barn. Drömdemoner. Orbs. Svävande monsterkorgar... Nights var och förblir ett av de där riktigt urflippat speciella spelen som är lika drömskt och märkvärdigt som det är perfekt avvägt och rysligt underhållande. Tillsammans med den specialtillverkade, analoga, handkontrollen till Sega Saturn gjorde Nights: Into Dreams rent hus och även om grafiken naturligtvis åldrats rätt ordentligt anser vi på Gamereactor att det här spelet är precis lika underbart roligt idag som det var i mitten av 90-talet.

(19) Red Dead Redemption 2 (Multiformat / 2019)
Redaktionens sammanlagda speltimmar i Rockstars fenomenala westerndrama är uppe i fyrsiffrigt och det är förstås helt i sin ordning. När ett sådant här exceptionellt spel dimper ner under vår livstid då är vi förstås där, som gamar runt ett färskt lik i öknen och sliter åt oss varje liten godbit. Vi hade ju känslan med oss från ettan och efter att ha sett vad utvecklaren gjort med Grand Theft Auto så var naturligtvis förväntningarna på Rockstars mastodontprojekt skyhöga, nästan så höga att de borde vara omöjliga att infria men det gjorde de ju likt förbannat. De infriades med råge och vi har aldrig slutat att spela, aldrig slutat att upptäcka nya saker att utforska närmare. I egenskap av Arthur Morgan, en av spelvärldens bästa protagonister genom tiderna har vi ridit över vidsträckta vidder, spelat poker på liv och död, jagat efterlysta revolvermän och grillat vildsvin över öppen eld. Vi har räddat galanta damer och prominenta herrar i nöd och gett barn en ny tro på livet men vi har också fyllt folk med bly. Alla som har försökt hindra vår framfart och längtan efter frihet har förpassats sex fot under jord. Vi har skjutit först och frågat sen men det förflutna har också kommit ikapp oss och vi har alla fått tugga i oss vår beskärda del av karma men det var det värt för bättre än så här blir inte ett liv som cowboy.

(18) Bioshock (Multiformat / 2007)
Allt började med en flygkrasch och en fyr någonstans mitt ute i Atlanten. Resan vi fick göra under de följande timmarna var sedan nog för att i mångt och mycket förändra bilden av vad ett actionspel i första person kunde erbjuda. Bioshock inleddes nästan som ett skräckspel där vi tog våra första darrande steg på Raptures kalla, ekande metallgolv och vi minns med skräckblandad förtjusning det där olustiga mötet med den första splicern. Var hade vi hamnat egentligen? Den ödelagda staden på havets botten var så hårresande atmosfärisk, så skruvat trovärdig och unik i sitt utförande att den inte bara agerade skådeplats för äventyret, utan spelade på många sätt även huvudrollen. Äventyret vi upplevde bidrog sedan till spelhistorien med ett stort lass av ikoniska moment, karaktärer och vidunder där termer som Atlas, plasmids, Andrew Ryan, Big Daddy och "Would you kindly" lyser extra starkt i våra minnen. Bioshock både var och är än idag ett helt fantastiskt spel som vi fortfarande inte kan släppa taget om, trots att det, som med allt här i livet, börjar samla på sig ett antal årsringar. Två riktigt fina uppföljare har det hunnits med sedan det första spelet släpptes 2007 och på den skimrande horisonten vilar även löftet om en fjärde del i serien med ett helt nytt upplägg som vi hoppas kommer skänka oss samma spänning, mystik och atmosfär som vi upplevde i Rapture för nästan exakt femton år sedan. Bioshock är och förblir ett mästerverk som mestadels helt saknar motstycke i den moderna världen, vilket för oss gör det till det 19:e bästa spelet någonsin.

(17) Tomb Raider (Multiformat / 1996)
Låt oss erkänna att spelvärlden var ett enda stort korvkalas under större delen av vår uppväxt om vi nu inte räknar med alla kvinnliga sidekicks som spenderade sin vakna tid med att skrika efter hjälp från allas våra hjältar i hängselbyxor. Men plötsligt dök hon upp, hårdare än alla rörmokare tillsammans och kickade rumpa till höger och vänster armerad med dubbla pickadoller, bermudashorts och med sylvassa polygontuttar. Lara Croft visade klart och tydligt att man inte behövde pungkulor för att vara tuffare än tuffast och vi kände oss i tryggt sällskap när vi med henne upptäckte livsfarliga tempel och jagade skatter på de mest exotiska av platser runt jorden. Tomb Raider blandade häpnadsväckande stora, ursnygga, atmosfäriska katakomber med gigantiska pussel och underbar stämning till en helhet som vi härmed korar till tidernas 17:e bästa spel.

(16) Castlevania: Symphony of the Night (Multiformat / 1997)
"What is a man?" Draculas filosofiska funderingar har ekat i vårt undermedvetna sedan 1997, och även om vi inte har kommit fram till något tillfredsställande svar ännu så har vi i alla fall bestämt oss för vad som är ett bra spel. För Castlevania: Symphony of the Night var ett snudd på perfekt äventyr som inte bara erbjöd åtskilliga timmar underhållande vampyrdödande utan även definierade vad som gör ett Metroidvania-spel bra till att börja med. Att återbesöka den blodsugande grevens gotiska slott är än idag ett resmål vi gladeligen skriver upp oss på, och få titlar har nog betytt så mycket för en enskild genre som sagan om Alucards efterhängsna faderskomplex.

(15) Super Metroid (Super Nintendo / 1994)
Få andra spel har kommit att definiera en hel genre fullt på samma sätt som Yoshio Sakamoto beständiga mästerverk med den obevekliga Samus Aran i huvudrollen. Det må på pappret bara ha varit ännu en uppföljare i mängden. Men aldrig i våra vildaste fantasier kunde vi ha anat vad som väntade oss den sensommaren för snart trettio år sedan. Resan från Zebes regnvåta, stormsvepta yta till Brinstars täta djungelvegetation och Norfairs lavafyllda, bubblande djup var inget annat än en stilstudie i perfektion. En euforisk resa in i det okända med en stämning och atmosfär så tät att den för evigt brände sig fast i våra sinnen och hjärtan. Super Metroid var större, vackrare och farligare än någonsin tidigare med en vidsträckt karta proppfylld med enorma bossar, finurliga hemligheter och direkt makalös variation som bjöd in till äventyrande och gång på gång överraskade. Det var ett rymdäventyr likt inget annat och Zebes fortsätter alltjämt att trollbinda, utmana och förtrolla än idag. Magnifikt från första till sista scen och likt Jan-Ove Waldner, evigt ungt.

(14) Gran Turismo (Playstation / 1998)
I en tid där racinggenren dominerades av Need for Speed och Ridge Racer beslutade sig en aspirerande och orutinerad utvecklare för att försöka övertyga Sony om att ge honom pengar och manskap för att kunna utveckla ett bilspel bortom vad vi på 90-talet trodde var möjligt. Det lilla 20-mannateamet jobbade dag som natt med en outtröttlig Kazunori Yamauchi längst fram i ledet och slutresultatet är såhär 25 år senare fortfarande ett av de bästa spelen som någonsin gjorts.

(13) Resident Evil 2 (Playstation / 1998)
När Resident Evil 2 släpptes för snart tjugofyra år sedan lade Capcom verkligen ribban för hur ett lyckat Survival Horror-spel ska vara. Det var lätt klaustrofobiskt med en härlig läskig atmosfär och fyllt med fiender som lurade där vi minst anade det med endast en agenda i sina tomma zombiehjärnor och det var att slita strupen av dig och äta dig som om du vore en mänsklig kebabrulle med ben. Lägg där till bristvarorna ammunition och färgband som ibland var lika sällsynta som ett sugrör i en McDonalds-påse så var skräcken kännbar. Pussel fick oss att använda de få grå förtvinade hjärncellerna vi hade kvar genom att vrida på statyer och hitta gömda föremål i vår jakt på att fly från den zombieinfekterade staden Raccon City. En ljuv story om ett korrupt ondskefullt läkemedelsföretag som hade fått alla Corona-konspiratörer idag att ejakulera i en kör av "Vad var det jag sa!". Underbart spännande mellansekvenser och jumpscares som fick oss att kolla kalsongerna var tionde minut i jakt på fläckar så summerar det ihop spelet rätt bra. Och det är dessa ingredienser som gör spelet så fantastiskt.

(12) Metal Gear Solid 3: Snake Eater (Playstation 2 / 2004)
Hideo Kojimas täta trea var mer än bara en kärleksfull hyllning till filmvärldens älskade spioner, det råkade också vara ett mästerverk som tack vare Kojimas renodlade galenskap fulländade stealthgenren. Rena Bond-parodier kunde exempelvis vara det häftigaste som någonsin har gjorts i spelvärlden tack vare regissörens påhittighet och förståelse för spelares varierande spelstilar. Kala metallbyggnader byttes ut mot djungelfeber i vad vi anser vara det starkaste kapitlet i en annars något ojämn spelföljetong, som här såg till att spelarens försiktiga framfart belönades rikligt ju längre in i spelet man kom och bjöd på några av franchisens mest minnesvärda bosstrider. Mötet med The End och den sista duellen med The Boss i blomfältet hör till några av de mest hjärtstoppande ögonblicken i ett spel. Spelarens sista handling, där man tvingades eliminera vår älskade mentorsfigur med ett enda knapptryck, satte oss i Snakes djupt besvikna stövlar när han väl vände ryggen till sitt land och vi kunde inte göra annat än att salutera med tårfyllda ögon mot det hjärtskärande slutet...

(11) Super Mario World (Super Nintendo / 1990)
När det efter NES-eran äntligen var dags för ny Nintendo-konsol och ett helt nytt äventyr signerat den ultrapopulära rörpularen beslutade sig Shigeru Miyamoto för att ta alla lärdomar från de tre åttabitars-föregångarna och stoppa in rubbet i en slags magiskt tjusig cocktail av allting som gör Mario till plattformsgenrens obestridda konung. Super Mario World var och är än idag stort, utmanande, varierat, ursnyggt och genialiskt designat och därför har vi placerat det som världens 11:e bästa spel, genom alla tider.

Tidigare delar ev denna lista:
50-41
40-31
30-21