Best Ever: Spel (30-21)

Best Ever: Spel
50-41
40-31

(30) Elden Ring (Multiformat / 2022)
Efter att vi tålmodigt tvingades vänta i flera år på slutresultatet av koalitionen mellan George R.R. Martin och From Software kunde vi knappt tro att det var sant. Elden Ring motsvarade inte bara våra höga förväntningar. Det överträffade dem. Spelvärlden i Elden Ring är bland de absolut häftigaste vi har upplevt och vad som tilltalade oss lite extra var, till skillnad från så många andra öppna spelvärldar, att allt var dolt. På kartan fanns inte ikoner för att guida dig utan upptäckandet lämnades helt åt spelaren, vilket kändes roligare och det väckte en stor nyfikenhet. Naturligtvis är inte Elden Ring för alla då den sadistiska svårighetsgraden avskräcker mången spelare, men trots det vill vi verkligen uppmuntra alla att lira spelet. Elden Ring är ett mästerverk som förtrollar en fullständigt genom en magnifik spelvärld, episk musik och ett kriminellt engagerande stridssystem.

(29) Fallout 3 (Multiformat / 2008)
Bethesdas actionrollspel tog oss med storm när det anlände 2008. Aldrig har väl några varit så snabba med att omhulda en ogästvänlig postapokalyptisk värld som fått smaka på kärnvapen och strålning och där rent vatten inte längre existerade än vi där och då. Från våra första staplande steg från tryggheten av bunker 101 ut i en rå och oförlåtande värld där lag och ordning försvunnit för länge sedan och ersatts en värld där bara de starkaste överlever. Inte trodde väl vi att en plats fylld av varelser som muterats av strålning kunde vara en sådan dödlig men kul sandlåda att leka runt i, men ack så fel vi hade. Super-Mutanter, Deathclaws och Feral Ghouls fick oss att darra som asplöv men det fick oss även att älska det förlåtande stridssystemet i spelet, det så kallade V.A.T.S som gav oss tid att andas och inse att det aldrig tidigare hade det varit roligare att skjuta lemmar och ben av fiender. Spelet var mörkt och fyllt av ond bråd död och en och annan bugg men vi älskade varje minut av det.

(28) Resident Evil 4 (Gamecube / 2005)
Briljant är det första ordet man kommer att tänka på när man tänker på den fjärde delen av Resident Evil. Borta var nu de långsamma zombier som vi vant oss vid och istället möttes vi av arga, mordiska infekterade spanjorer med trädgårdsredskap i högsta hugg som om vi var tillbaka på den där episka Mallorcaresan 1994. Detta var början till ett högre tempo med härlig action och aldrig tidigare har vi svurit mer över våra otränade lekamen där vi satt och flåsade av stress efter en språngmarsch med tjugo bybor i hälarna som mest av allt ville sätta sina högafflar i oss. Borta var föraningarna, de knarrande golven och stönen i fjärran som nalkade en kommande attack, nu utsattes vi för ren och skär panik och terror med hjärtat pumpande för max i bröstet och den inte så manliga nervösa ryckningen under ögat när skräcken ändrats till ett renodlat actionspel i äcklig, läbbig miljö. Grafiken var vacker som få och såg ut att vara långt före sin tid och vi hade svårt att inte bara sitta och stirra oss blinda med lätt öppen ointelligent mun. Resident Evil 4 blev en pånyttfödelse till hela genren och satte djupa spår i hur framtida spel kom att se ut och vi är än idag tacksamma för att Capcom vågade ta steget att ändra riktning i en inarbetad grym spelserie.

(27) Silent Hill 2 (Multiformat / 2001)
Spelserien med namnet Silent Hill är välkänt i mediet. Även om premissen var enkel med en gruvstad som drabbades av otäcka saker var det den kusliga dimman, antagonisterna och fingertoppskänslan för atmosfär som skapade ett sant mästerverk i skräckgenren. Vi ansåg att det var svårt att motivera en lista utan denna skräckpärla. Med tvåan lyckades Team Silent skapa ett oförglömligt mästerverk. Skräcken var konstant närvarande och med en mer välberättad historia än föregångaren lyckades den även visa att skräck inte enbart behöver enkla knep för att vara bra. Vi ansåg att det var användandet av ljud, bild och narrativ i samverkan som bidrog till att det var före sin tid. När vi diskuterade skräck så fanns det få spel som dök upp mer än denna titel och därför platsar Silent Hill 2 in på nummer 27 i vår lista.

(26) Metroid Prime (Gamecube / 2002)
Efter succén som stavades Super Metroid hade Nintendo problem att föreställa sig hur den hårdskjutande prisjägaren Samus Aran skulle te sig i 3D, och i brist på idéer valde man slutligen att inte släppa någon del ur följetongen till den kämpande konsolen Nintendo 64. Med Gamecube skulle det dock bli annorlunda och Nintendo valde i slutet på 90-talet att ta hjälp av amerikanska utvecklaren Retro Studios för att ro projektet om ett nytt Metroid i hamn. Arbetet präglades dock redan från start av problem, skandaler och långa arbetsveckor för de anställda, och ingen förväntade sig förmodligen att slutresultatet skulle bli något annat än en katastrof med tanke på alla hinder som hopade sig längs med vägen. I november 2002 släpptes slutligen Metroid Prime, och vad som på förhand såg ut som ett oundvikligt magplask slutande bisarrt nog i ett av världens i särklass bästa FPS-upplevelser. För stämningen från de tidigare spelen var intakt och känslan om att vara en ensam krigare på en ogästvänlig planet var bättre än någonsin. Spelbarheten var därtill ypperlig anpassad till den tillagda dimensionen, och Kenji Yamamotos briljanta soundtrack gav oss ofrivilliga rysningar som håller i sig än idag. För vägen till framgång är som bekant inte alltid spikrak resa mot toppen, och Retro Studios visade med Metroid Prime att draken sannerligen reser sig som allra bäst i motvind.

(25) The Chronicles of Riddick: Escape From Butcher Bay (Xbox / 2004)
Hur bra kan ett filmbolagsstyrt, rättighetsmässigt begränsat licensspel egentligen bli, särskilt när utvecklingen sköts av ett litet gäng på 30 kompisar i en gammal nedgången kontorslokal i utkanten av Uppsala? Hur bra som helst, skulle det visa sig och när vi nu korar tidernas 50 bästa spel är Starbreeze-titeln The Chronicles of Riddick: Escape From Butcher Bay absolut helt självklart med på listan. För det var (och är) verkligen exakt så bra som vi vill minnas det och mixen mellan stealth, action och rollspel är lika beundransvärt omöjlig som den är fenomenalt väl genomförd. Vin Diesel sade det bäst själv vid ett tillfälle cirka 20 år sedan då han kallade spelet "betydligt bättre än filmen" som den delvis baserades på och vi håller självklart med honom.

(24) God of War (Playstation 4 / 2018)
Hade du frågat oss för kanske tio år sedan om vi någonsin trodde att God of War skulle vara något annat en ett blodigt actionspel där berättelsen inte stod i fokus - ja, då hade vi nog skrattat lite. Men sen kavlade Cory Barlog och gänget Santa Monica Studio upp ärmarna och levererade ett nytt spel i serien. Ett mästerverk dessutom. God of War var ett makalöst vackert äventyr som förändrade spelserien radikalt där vi för första gången fick spela som Kratos på ett sätt vi aldrig gjort tidigare och där berättelsen var minst lika central som de fenomenala striderna. Kratos var mer plågad än någonsin förr och relationen till Atreus var en fröjd och utforska i riket Midgard. Inte heller ska vi glömma den pampiga musiken som kryddade spelupplevelsen lite extra som tillsammans med de andra delarna som vi nämnt, levererade en oförglömlig resa som kvalificerar sig som en av tidernas bästa spelupplevelser.

(23) Halo 3 (Xbox 360 / 2007)
Halo: Combat Evolved förtrollade världen 2001 och Halo 2 satte därtill en ny standard för vad vi kunde förvänta oss av multiplayer via konsol tre år senare. Att det såldes fanns stora förväntningar på en uppföljare till den nya konsolen Xbox 360 år 2007 var en underdrift av guds nåde, men lyckligtvis skulle Master Chief ännu en gång visa var det berömda skåpet skulle stå. För Halo 3 var inte bara ett bra spel i en älskad följetong utan det var även på många sätt definitionen av hur en bra uppföljare, och tillika en avslutande del i en trilogi, skulle göras. Kampanjen erbjöd nämligen allt som vi hade kommit att älska från Microsofts förtrollande ringvärldar, och multiplayerdelen är än idag, sisådär 15 år senare, svårslagen sett till dessa eminenta uppbyggnad och smittsamma spelglädje. Visst, Halo Reach var också ett bra spel och Halo Infinite bjöd i vintras på en grym kampanj, men i fallet övergripande briljans har Halo inte varit bättre sedan Halo 3 - men då var man också störst i hela spelvärlden.

(22) Grand Theft Auto III (Playstation 2 & Xbox / 2001)
Det räcker med en titt på några av de senaste tjugo årens bästa spel, inte minst många representerade på denna lista, för att inse hur stort avtryck GTA III gjort på spelvärlden. Att redan 2001, på en hårdvara lika klen som ett russin, leverera vad som kommit att bli standard inom spelindustrin, är helt ofattbart när man tänker efter. För så är det ju, open world-spel i 3D fanns före GTA III, men det var först med Rockstars gangsterepos som bitarna föll på plats. Tillsammans med Claude fick vi utforska Liberty City på helt egen hand, till fots eller till bil. Vi fick ta oss an uppdrag helt i vår egen takt, leta hemligheter eller bara leva rövare och ha ihjäl så många oskyldiga fotgängare vi bara kunde i en stad med levande invånare, dag och natt-cykel, radiostationer och unik kulturell satir. När vi idag spelar Elden Ring, Horizon: Forbidden West, valfritt Ubisoft-spel eller för den delen Rockstars egna Red Dead Redemption 2 eller GTA V, är det med mångt och mycket samma hörnstenar som utvecklarna lade grunden till för över tjugo år sedan. Arvet som är GTA III går bara inte att överskatta.

(21) Mass Effect 2 (Multiformat / 2010)
Rymdoperor blir inte bättre än så här, kan vi direkt konstatera. Mass Effect 2 är sci-fi-nördens våtaste dröm och Biowares mest skinande prestation, som med sin klockrena blandning av rollspelselement och lasersmockade bataljer kläckte fram en av tidernas mest beroendeframkallande spelupplevelser någonsin. Vi älskade allt från de nya råbarkade karaktärerna, de otäcka Collectors till den rafflande självmordspremissen, som här berodde helt på spelarens engagemang till sitt nya följe; deras lojalitet och framgång under spelets bombastiska final var nämligen genomgående kritisk och som satte en emotionell berg-o-dalbana i rullning tidigt in i äventyret. Manuset höll hög klass från början till slut och det var svårt att inte engagera sig i sin egen Shepards utveckling, där man kunde utforska gråzoner som en ängel eller som en skitstövel. Det var faktiskt så svårt att slita sig från Mass Effect 2 att vi genast spelade om detta när vi väl klarade av våra första äventyr och efter att ha lirat igenom härligheten igen via Legendary Edition kunde vi återigen fastslå att Biowares superba tvåa fortfarande håller måttet.

Nästa del publiceras på måndag!