Årets spel 2021

Missa inte de andra kategorierna:
Årets hårdvara 2021
Årets ljud 2021
Årets karaktär 2021
Årets överraskning 2021
Årets teknik 2021

(10) Marvel's Guardians of the Galaxy
Från att ha sett ut som en mindre katastrof kom Marvel's Guardians of the Galaxy att imponera rejält på oss och bjöd på ett av årets mest minnesvärda och bästa spel. Ljudspåret var fullkomligt utsökt och är kanske spelets absolut främsta styrka. Antingen det eller karaktärerna. För karaktärerna var även dem helt fantastiska där Drax framkallade gapskratt hos oss och Star-Lords jobbiga förflutna nästan fick oss att fälla en tår. Ni förstår kanske själva att spelets många sidor gjorde detta till en väldigt underhållande berättelse som berörde oss på olika sätt, precis vad vi önskade oss av Guardians of the Galaxy. Utöver detta gillade vi verkligen striderna och med tanke på hur ofta man hamnar i eldstrider är det en himla tur, annars hade det nog inte gått att rädda spelet. Allt var inte perfekt i detta äventyr, men det har många starka egenskaper som gör att vi är beredda att kalla detta för ett av årets absolut bästa spel. Det råder det ingen som helst tvekan om.

(9) It Takes Two
Gubben Fares har sedan sin debut i spelvärlden, med Brothers: A Tale of Two Sons, gjort det till sin personliga uppgift att skapa unika och lättillgängliga samarbetsupplevelser för nya såväl som gamla spelare och hans senaste titel, It Takes Two, var verkligen inget undantag. Berättelsen om det grälande paret som förvandlades till dockor och tvingades börja samarbeta för att hitta tillbaka till sina kroppar är en rörande fin saga som motiverade oss från början till slut och vi älskade allt ifrån den invecklat barnsliga bandesignen till huvudkaraktärernas olika förmågor som perfekt kompletterade varandra. Det värmde oss att se de två bråkstakarna gå ifrån att slänga småtaskiga kommentarer och tjuvnyp sinsemellan, i början av spelet, till att faktiskt börja hitta tillbaka till varandra och samarbeta allt mer. It Takes Two är ett varmt äventyr som är perfekt till att upplevas i vintermörkret tillsammans med en vän eller partner och förtjänar därför en given plats på listan.

(8) Resident Evil: Village
Capcoms semi-nya förstapersonsupplägg visade sig ännu en gång vara helt rätt väg att gå för Resident Evil-serien när vi återigen fick axla rollen som den omänskligt heroiska familjefadern Ethan Winters som den här gången fick skjuta sig igenom både vampyrer och varulvar för att rädda sin stackars kidnappade dotter undan ondskans klor. Vi älskade den tryckta stämningen i den lilla rumänska slottsbyn och ruskprickarna som utgjorde den ikoniska bosskvintetten bjöd alla på storslagna strider, varav den vidriga styggelsen i dockhuset än idag hemsöker våra drömmar. När vi blickar tillbaka på Resident Evil Village så minns vi mystiken och utsattheten där vi pulsade runt i snön, endast utrustade med en väldigt liten puffra som i bästa fall åtminstone kunde sakta ner de grymtande grupperna av varulvar som vi anade bakom varje krök. Det var ett äventyr som vi sent ska glömma och därför har Resident Evil Village en glasklar plats på vår lista över årets spel.

(7) Quake Remastered
Visst, sure. Vi vet. Quake är lastgammalt. Många årtionden gammalt. Det utvecklades inte 2021, det släpptes inte 202w1, och det är därmed naturligtvis inget 2021-spel... Men Remastered-utgåvan som dunkades ut i slutet på sommaren var och är så pass förfinat, välfyllt, polerat, kärleksfullt omstrukturerat och påfyllt med nyskapat material signerat svenska Machine Games att det kvalar in på Årets bästa 2021, och här på plats sju ligger det svinfint och glänser med sina retrohärliga värden, manér och förtjänster. Quake Remastered visade oss med stor tydlighet att det åtminstone inom FPS-genren verkligen var bättre förr. Mycket bättre till och med. Perfekt anpassad spelmekanik i förhållande till omfång, tempo, fiendernas rörelsemönster och förmåga att äta kulor - larvigt bra labyrint-liknande nivådesign, hutlös svårighetsgrad och larvigt läcker estetik gjorde Quake till en klassiker då, och i omstöpt, förfinad form till det här årets sjunde bästa spel.

(6) Forza Horizon 5
Vi visste ju redan på förhand att Forza Horizon 5 skulle bli bra. Det fanns nämligen några riktigt bra delar att bara bygga vidare på om det behövdes. Efter många spekulationer om var spelet skulle utspelas föll valet på Mexiko och det var ett helt perfekt val. För det var just i miljöerna som de riktigt stora insatserna gjordes här. Resten av spelet var knappast revolutionerande i serien och innehöll inga jättestora nyheter, men det som redan fanns det var ju ingenting som behövdes ändras heller. Det fanns mängder att bilar för oss att glida runt i, underhållande sidouppdrag och helt enkelt en rejäl slev genuin spelglädje. Men Mexiko, wow! Kartan var mycket större än vad (det begränsade och framförallt jämngrå) Storbritannien var i den fjärde delen och det bjöds på så många olika miljöer att vi inte kunde annat än att bli imponerade. Grafiken hade innehöll en del mindre buggar, men när det fungerade så var det ett magiskt vackert spel. Forza Horizon tar en mycket välförtjänt plats på listan med ett spel som bjöd på stor underhållning när det släpptes och kommer att bjuda på stor underhållning ett långt, långt tag framöver.

(5) Life is Strange: True Colors
Sent ska somliga spelserier vakna. Life is Strange har de senaste sex åren, enligt oss på redaktionen, levererat stabila äventyr av det snitt Walking Dead-spelen lärt oss att älska. De har varit fina upplevelser - med delvis uppenbara skavanker. Att det femte spelet i serien plötsligt skulle skjuta ifrån och briljera på alla håll var det därför få av oss som hade räknat med. Genom att skala ner perspektivet, förankra science fiction-influenserna i psykologi och bjuda in spelaren till den intima gemenskap Alex Cheng upplever i Haven, lyckades utvecklarna på Deck Nine med små subtila medel att förmedla större känslor än vad många utvecklare gör på tio gånger så fet budget och speltid. Lite is Strange: True Colors var ett på många sätt perfekt välavvägt äventyr som inte förnyade så mycket som det förfinade en väletablerad genre-formula.

(4) Eastward
Vi har redan pratat om hur sagolikt vackert och väldesignat Eastward är i kategorin Årets Estetik, och att detta rör sig om ett visuellt mästerverk råder det absolut inga tvivel om. Denna indiepärla erbjöd dock mer än bara en polerad fasad, och innanmätet var faktiskt minst lika imponerade för de som söker ett äventyrsrollspel med lätta actiondrag. För karaktärerna var sagolikt underbara och lätta att ta till sig, och att följa Sam och Johns resa genom en förfallen spelvärld fylld av mänsklig sårbarhet, upplyftande humor och mörka helomvändingar var en sann njutning från start till mål. Att man sedan lyckades svarva fram ett äventyr som både mättade vårt suktande begär efter nostalgi samtidigt som man lyckades leverera något nytt och fräscht var en bedrift värd att applådera. Visst, de nämnda actionpartierna var kanske inte i paritet med de allra bästa i genren, men man vägde dock upp sina brister genom en detaljerad spelplan där allt osade av unik finurlighet och där inget var något annat likt.

(3) Returnal
Även om vi ofta slet vårt hår när vi likt Bill Murray i Groundhog Day dog om och om igen, fanns det så mycket vi älskade med Returnal. Striderna var framför allt det som gjorde att våra hjärtan bultade lite extra hårt för Returnal. Vapnen kändes oerhört genomtänkta och de förändrade alla hur striderna upplevdes, samtidigt som fienderna var smarta och utgjorde en stor utmaning. Det gick dock inte att tala om striderna utan att att diskutera spelets tekniska aspekter som gav det där lilla extra. Ljudet var superbt och ett par bra hörlurar eller ljudsystem var A och O för att lyckas då ljudet var minst lika viktigt som bilden för att lokalisera fienderna. Därutöver var den haptiska feedbacken och vibrationen i handkontrollen så perfekt att det var svårt att lägga ifrån sig Dual Sense-dosan. Utöver striderna gillade vi även den Alien-inspirerade estetiken och den gåtfulla berättelsen som tvingar spelaren att pussla ihop bitarna för att förstå vad som egentligen försiggår på planeten Atropos.

(2) Psychonauts 2
Att säga att Tim Schafer är briljant är ungefär lika nytt och vågat som att påstå att pizza är gott eller att plast i världshaven är dumt. Men likt förbannat, det förtjänas att påminnas om vilket snille detta faktiskt är och hur han alltid tänker utanför lådan och därmed bjuder på något vi aldrig sett förr, till och med när det handlar om en uppföljare i en så trött genre som plattformsspel. Psychonauts 2 är nästan generande briljant i sina bästa stunder och har så många nyanser kring psykologi att den som inte är åtminstone utbildad socionom kommer få se en del skämt flyga över huvudet. Tillsammans med en välsvarvad story och briljant spelbarhethar du ett äventyr som hade blivit årets spel nästan vilket år som helst, men just 2021 kom Master Chief och sabbade det roliga.

Årets bästa spel, alla kategorier:
(1) Halo Infinite
Det var med lika delar förtjusning och skräck vi startade Halo Infinite veckorna innan lanseringen. Vi hade fortfarande den horribla uppvisningen från i juli förra året i relativt färskt minne, och det var inte alls självklart att 13 månaders extra utveckling skulle göra underverk. Men tredje gången gillt, heter det ju, och 343 Industries tredje ordinarie Halo-spel lyckades bli allt vi drömt om. Spelmässigt backades bandet till de absoluta grunderna från de tre första Halo-äventyren samtidigt som mer möjligheter än någonsin tillfördes i och med änterhaken. Till detta fick vi en precis lagom öppen värld att utforska, som aldrig tog fokus från huvudstoryn, utan lät Master Chief på nytt påminna oss varför vi föll pladask för honom för tjugo långa år sedan. Lägg till detta en fenomenal multiplayer-komponent som bara blivit bättre sedan lanseringen, som visar att 343 Industries faktiskt har örat mot marken och hör vad communityt önskar sig, och du har inte bara ett mästerverk som förtjänade vårt allra högsta betyg - utan nu även koras till årets bästa spel. Grattis till 343!