Årets sämsta filmer 2022

(10) Blacklight
Det är förstås oerhört lätt att slå ner på Liam Neeson, som än en gång har bevisat att han likt Fleming Fartland helt har fastnat i den där embarmliga vinkelvolten som han inte klarar av ta sig ur men han har å andra sidan satt sig där helt och hållet på egen hand. I dag är det nästan omöjligt för oss här på redaktionen, att ta in att irländaren är teaterskolad i Dublin och en gång i tiden var nominerad till en Oscar för sin briljanta roll som just Oskar i Schindler's List. Sedan succén med Taken har det nämligen minst sagt gått inflation i antalet filmer där han beväpnar sig för att ge sig ut på jakt efter någon som har brutit mot hans moraliska kod eller fört bort någon i hans närhet och Blacklight är inget undantag men det stannar inte där, den tillhör dessutom det absoluta bottenskiktet i den trötta rad actionrullar han medverkat i de senaste åren. De tidigare filmerna har åtminstone haft någon form av spänning och varit smockfulla av actionscener men här lyser till och med det inslaget med sin frånvaro och i ärlighetens namn, vad skall vi då med Liam Neeson till. Nej, det är nu vår kollektiva önskan att han faktiskt gör det han lovade att han skulle göra redan 2019, efter Cold Pursuit. Det vill säga att han slutar helt med actionfilmer. Tack på förhand.

(9) Texas Chainsaw Massacre
Även om vi borde vara vana vid att filmbolagen som gör modernare tolkningar av våra älskade skräckikoner suger, är det ändå svårt att inte se fram emot dem när de väl står på tröskeln och vill komma in. Vi har sett det med Michael Myers, Jason Voorhees, Freddy Krueger, Pinhead och många andra. Nu hände det igen för Leatherface (som fått flera filmer tidigare som också varit usla). Den här Texas Chainsaw Massacre-filmen var dock något helt nytt. Det var liksom en uppvisning i hur man gör en katastrofal film. När Leatherface stod där och kikade upp bland majsfältet och skulle se otäck ut såg han bara skrattretande ut. Fullkomligt omöjlig att tas på allvar. Bara när vi skriver om filmen blir vi provocerade. Aldrig mer Texas Chainsaw Massacre.

(8) Hellraiser
Efter framgångarna med den nu lastgamla men ännu rysligt effektiva originalfilmen har Hellraiser-serien stadigt blivit allt sämre och vi fans som älskar The Hellbound Heart har fått utstå en hel del med de nio uppföljare som dukats fram. David Bruckners nyinspelning skulle bli en nystart och förhandssnacket var så lovande. Ja till och med Clive Barker själv sades vara inblandad på ett hörn och med The Weinstein Company ute ut bilden så kunde ju detta inte bli annat än bra, eller? Vi hoppades så och höll tummarna in i det sista, ja till och med filmens trailer såg nästan lovande ut. Men icke, för när Bruckners skinande nya version landade var det på magen med ett ljudligt "oof". För även om Cenobiterna själva likväl som många av effekterna faktiskt var beundransvärda och fångade känslan av grundmaterialet bra var filmens manus och karaktärer så vansinnigt dunder-usla att vi nära nog imploderade av raseri. Sällan har vi blivit så rysligt upprörda över missat potential och Bruckner tycktes dessutom totalt sakna all form av förståelse eller insikt till vad som faktiskt gjorde gjorde originalfilmen så briljant. Hellraiser var en brutal besvikelse och en av årets absolut mest plågsamma filmupplevelser. En studie i frustration och misär. 

(7) Moonfall
Roland Emmerichs förkärlek till förstörelse på global skala har förföljt honom genom hela hans karriär och de flesta av oss på redaktionen hyser någon form av barnslig kärlek till mins en av hans många och ofta absurt tramsiga katastrofrullar. Moonfall såg länge ut att kunna bli ännu en i raden av hans underhållande och våldsamt stendumma filmer. Men vad som snabbt kom att blev tydligt när vi fick möjlighet att sätta oss ned med spektaklet var hur bokstavligt Emmerich denna gång tycktes ha tagit konceptet katastrof. Amatörmässigt skådespel, mänskligt drama som var så sövande tråkigt att vi ville slita håret från våra skalpar, grisiga specialeffekter och en ständigt närvarande, olustigt greenscreen-känsla. Rolands sedvanliga passion var som bortblåst och det enda glädje vi kände under Moonfall var när eftertexterna slutligen rullade och vi kunde dra en lättnadens suck. Det var rent av imponerande hur rysligt genomrutten Moonfall var och hur man lyckas slarva bort ett på pappret så kul koncept på detta vis är något vi aldrig riktigt kommer begripa oss på. Månfiaskot kan mycket väl ha blivit den sista spiken i kistan för den gamla gubbtjyven som inte bara var en av årets i särklass sämsta filmer men en av de största kalkonerna på många år.  

(6) The 355
20th Century Fox-bossen Simon Kinberg spelade en avgörande roll i skapandet av Deadpool, X-Men: First Class och Logan (bland annat) vilket naturligtvis gör honom till en högt aktad herre inom superhjältegenren. Det var dock som producent, det. När han beslutade sig för att byta jobb och börja regissera... Det var då allting sket sig. X-Men: Dark Phoenix står sig stadigt som 2019 års sämsta film och januari-fadäsen The 355 som 2022 års sjätte mest avskyvärda, påkostade storfilm. Den direkt gräsliga spionrullen om en bunt minst sagt dödliga kvinnliga megaagenter kostade närmare 800 miljoner kronor att göra och lyckades bara håva in en dryg tredjedel av sin produktionsbudget i biointäkter och för vår del var det aldrig särskilt svårt att begripa varför. Dels var manuset uselt. Karaktärerna var löjeväckande och skådespeleriet gräsligt men det var Kinbergs tafatta, ofta aningslösa personregi och de tafatta actionpartierna som för det mesta sabbade scen efter scen.

(5) Me Time
Det finns gott om ikoniska komedier som består av 50% eller kanske ännu mer improviserad humor. Anchorman är ju en av dessa där Ferrell och regissören McKay lät kamerorna rulle medan skådespelarna bara "riffade" loss på allt de kunde komma på för att sedan försöka pussla ihop något vettigt på klippbordet. Sen finns det såklart ännu fler exempel på när detta inte fungerat alls och där improviserad buddy-komik mest slagit slint, som i den direkt vedervärdiga Me Time som släpptes på Netflix i somras. Kevin Hart och Marky-Mark tramsade runt och försökte toppa varandras tafatta försök till humor i en film så poänglöst platt att det kändes som om tiden stod stilla.

(4) Jurassic World Dominion
Det var inget annat än en tragedi att se vad som hände med Spielbergs förundransvärda dinosauriedröm nu när filmserien har nått sin sjätte film och vi var direkt mållösa av dess uselhet. Vi räknade såklart med att Dominion inte skulle vara bättre än sin genomkorkade föregångare, men ingen av oss hade nog väntat sig så mycket koncentrerad uselhet i vad som kändes som en evighet att ta sig igenom. Det värkte i huvudet varje gång de karikatyraktiga karaktärerna öppnade sina gap och vi lamslogs varannan minut över att sådana här katastrofmanus ens får grönt ljus idag. Dinosauriernas magi var inte bara borta, den var direkt besudlad i dagens innehållslösa blockbuster-format och det hela känns så djupt odugligt berättat att vi vägrar tro något annat än att filmskaparna bara spelade världen ett dyrt spratt på vita duken. Aldrig har vi älskat tanken av utrotade jättefossiler så mycket som vi gjorde efter att vi utsatte oss för denna röriga, obegripliga, fula, förkastliga och förolämpande intelligensbefriade uppföljare. 

(3) Halloween Ends
Äntligen fick David Gordon Greens vanhelgande av den klassiska filmserien sitt slut, och det var precis lika omöjligt ruttet som vi på förhand misstänkte det skulle vara. De klassiska karaktärerna var fortsatt oigenkänneliga och inte ens den upphaussade sista konfrontationen mellan Myers och Strode lyckades förmedla annat än en sövande gäspning. Nej det var rent av sorgligt hur inkompetent och tragiskt misskött denna annars så klassiska filmserie varit i händerna på Green och Halloween Ends är också ett passande slut på vad som varit ett fundamentalt misslyckande från början till slut. För denna sista och avslutande del var usel. Riktigt förkastligt oengagerade gegga som inte kunde förmå sig att engagera på något plan och som dessutom hade mage att reducera en av filmvärldens mest ikoniska karaktärer till en skrävlande, gaggig pensionär. Halloween Ends var två timmar tortyr, en sällsamt usel skräckfilm som inte bara lyckades med konststycket att vara något av det mest inspirationslösa skräp vi sett i år utan även den i särklass sämsta Halloween-filmen som någonsin producerats. Måtte nu David Gordon Green aldrig någonsin få chansen att röra någon annan klassisk skräckfilmsserie.

(2) Morbius
Sony har knappast lyckats förvalta deras karaktärer baserade på Spider-Man väl. Såväl Venom som Venom: Let There Be Carnage har varit usla filmer rakt igenom men ingen av oss hade räknat med att det kunde bli värre. Det kunde det bevisligen. För när Sony släppte lös vampyrskurken Morbius blev det tydligt att de kunde ännu sämre och vi frågar oss fortfarande om de ens bryr sig en gnutta om deras karaktärer. Manuset i Morbius var bland det sämsta vi sett på länge och när vi fick se den femtioelfte striden i slowmotion i rad ville vi helst stänga av skiten. Måtte det bli ett slut på dessa vedervärdiga filmer och att Sony överlämnar rättigheterna till Disney för det här håller inte. Långt ifrån.

ÅRETS SÄMSTA FILM 2022:
(1) Black Adam
Att superhjältegenren inte mått särskilt bra rent kvalitetsmässigt sedan Marvel med Endgame rundade av sin 23 filmer långa berättelse om Avengers, tror vi såklart att alla är relativt eniga om. Mycket rent skräp har rullats ut och den mest hypade av dem alla var utan tvekan Dwayne "The Rock" Johnsons evighetsprojekt om Supermans nemesis med den svarta dräkten. Black Adam klev in i bild under 2022 tillsammans med namnstarka DC-hjältar (OBS! Ironi) såsom Hawkman, Doctor Fate, Cyclone och Atom Smasher i en film så befriad från en sammanhängande intressant story och vettigt motiverade karaktärer att inget annat i högbudgetträsket kom nära den sett till koncentrerad uselhet. The Rock vägrade peruk för att efterlikna seriefiguren. Han vägrade lack Adams typiskt spetsiga serietidningsöron och tvingade DC att skriva in sitt kontrakt att den ondskefulle Adam inte längre skulle vara så elak, utan mer en missförstådd antihjälte. Slutresultatet blev till en trögflytande, gultintad, strykful supergegga som irriterade skiten ur oss på redaktionen. Att Black Adam redan lagts ned hemma hos DC säger det mesta. Detta är 2022 års sämsta film.