(5) Cult of the Lamb
Underbara Cult of the Lamb bjöd inte bara på ett fenomenalt gameplay där du uppmanades att skapa en egen fasansfull sekt, det ackompanjerade även detta milt sagt unika koncept med en precis lika unik design. Det i grunden ganska hemska äventyret, där du förväntas fatta otaliga tveklöst tvivelaktiga beslut, ser nämligen beskedligt charmigt ut men är färgat på ett sådant sätt att det därmed ser extra perverterat och ondskefullt ut. Sammantaget får vi därmed en estetik som går utanpå det mesta och en välförtjänt plats på denna lista.

(4) Pentiment
Ett av årets mest överraskande designval gick till Pentiment. En roande mordgåta i ett medeltida samhälle. Vi fick ta oss an rollen som Andreas Mahler en Illuminatör ute på sina vandringsår att i framtiden bli en mästare. Hans hantverk är måleri i böcker. Men han är inte vilken målare som helst. Denna karaktär ritade biblar långt innan tryckpressen var uppfunnen, då äventyret utspelade sig under medeltiden. Vårt val föll på denna pärla på grund av att berättelsen utspelade sig visuellt i en av protagonistens biblar. En bok i rörelse, med latin, titlar, färger och en vansinnigt läcker estetik. Redaktionen var helt överens om att det fanns få upplevelser i vårat kollektiva minne av året, som gjorde något liknande. Pentiment står sig som ett av årets finaste estetiska verk.

Detta är en annons:

(3) Elden Ring
Det kom väl knappast som någon överraskning att Elden Ring skulle ha en utsökt design. From Software är trots allt synonymt med läcker estetik vilket Bloodborne, Dark Souls och Sekiro: Shadows Die Twice visat oss tidigare. Likväl fann vi oss ofta sittandes där med munnen lite halvt öppen med en salivdroppe rinnandes ur ena mungipan när vi spelade Elden Ring. Spelvärlden var så finurligt utformad och väl genomtänkt att vi ständigt tappade hakan när vi utforskade den. Alltifrån de kusliga katakomberna till den övergivna huvudstaden med lik liggandes lite här och var ledde till en fantastisk resa. Vi kommer sent att glömma Elden Rings otroliga estetik som fullkomligt förtrollade oss.

(2) Scorn
Om man ändå har tänkt stjäla något så kan man lika gärna stjäla från de bästa. Detta måste förmodligen ha varit ett mantra för utvecklaren Ebb Software när de började snickra på sitt debutspel Scorn år 2013. Man valde nämligen att dedikera hela sin designfilosofi runt H. R. Gigers brutala Alien-kreationer, och man nöjde sig dessutom inte bara med att plocka inspiration från den begåvade schweizaren och liknande konstnärer, utan man valde därtill att göra ett spel som hyllar konsten på det ultimata sättet - genom en regelrätt imitation. För det går inte att titta på Scorn år 2022 utan att tänka på Ridley Scotts populära Alien-filmer, och det är sällan ett spel går så pass hårt på design- och estetik-vägen som Ebb Software faktiskt gjorde när de utvecklade sitt unika skräckäventyr. För stämningen och känslorna som utsöndrades från varje tomt rum och ödesmättade miljö var till stor del själva tjusningen med Scorn. Att få känna sig ensam, sårbar och utelämnad i en mardrömslik rymdvärld var en stor anledning till att spelet blev så bra som det i slutändan ändå blev. Visst, man kunde kritisera enkelheten på spelets pussel och bristen på regelrätta actionmoment, men är det något man inte har kunnat klandra Scorn för så är det bristen på stämning och briljant design.

Detta är en annons:

ÅRETS FINASTE ESTETIK 2022:
(1) God of War: Ragnarok
De andra pallplatserna i denna kategori har sina tydliga "unique selling points". Pentiments inspiration av medeltida litteratur, Elden Rings gotiskt vertikala värld, Scorns H.R Geiger-mörker och Cult of the Lambs bedårande tecknade figurer. Alltmedan God of War: Ragnarok har... mer av samma? Vi återbesökte mer eller mindre de världar vi redan beträtt i God of War (2018) , återsåg till stor del samma karaktärer - så vad anser vi på redaktionen berättiga en prestigefull förstaplats här? Jo, Sony Santa Monicas helt unika förmåga att med oöverträffad detaljrikedom och fingertoppskänsla fortsätta och knyta ihop en historia med hjälp av lysande estetik, utan att varken späda ut, återupprepa eller tappa bort den helgjutet konsekventa design de satte för redan fyra år sedan. Det går att orda i timmar om karaktärsdesignen (hur de lyckades fånga Atreus vilsenhet som nybliven tonåring), bandesignen (med de underbart finurliga gömmorna, pusslen och de visuella markörerna) och de intagande världarna som efter Fimbulvintern förändrats mot antingen varmare eller kyligare klimat. Men det som verkligen satte pricken över i:t för oss på redaktionen var dock något så skenbart enkelt som de sömlösa middagsscenerna. Vi satt som förstenade och bara stirrade när Kratos och hans vänner åt, diskuterade, gruffades och interagerade med subtila ansiktsuttryck och gester framför våra ögon. Vi lade inte ens märke till att vi plötsligt återfått kontrollen, och förblev bara sittandes vid bordet. Stämningen och värmen i de scenerna kunde vi ha stannat i i timmar.