Another Dawn

Jag sitter framför min dator, med fingrarna vilandes på tangentbordet och djupt försjunken i mina tankar. Att finna det korrekta orden är inte lätt, för jag vet ärligt talat inte vart jag ska börja med hur jag känner med Another Dawn. Inte för att det är ett spel med ett spännande och kontroversiellt narrativ eller någon experimentell spelmekanik som driver upplevelsen. Utan min inre konflikt är snarare hur snäll jag ska försöka vara i hur jag ska beskriva det antagligen värsta spelet jag fått recensera under min karriär som skribent.

Från första stund visste jag att detta inte skulle vara en förstklassig upplevelse. Menyerna är oerhört rudimentära och allt bara osar av simpel port av ett PC-spel från Steams lägre bottenskikt. Men med milda förhoppningar startar jag ett nytt spel och möts av en blå lagun, överväldigande sol och ett telefonsamtal. En kvinna ropar på hjälp, antagligen min karaktärs fru, och det är nu dags att försöka rädda min familj. Sekunden efter vårt kall till handling så sträcker sig våra armar rakt ut och håller sig där. Stilla, som om jag vore en reumatisk zombie. Fasan över vad det är jag spelat sprider sig längst med min ryggrad.

Nu är detta anekdoter som till viss del fixades med en uppdatering cirka en vecka efter att Another Dawn släpptes, men mina första stunder med spelet var nästan ospelbart med en kamera så känslig att jag ofta stirrade rakt upp i himlen vid minsta justering, om jag inte gick in i menyerna för att sänka känsligheten lite. Menyer, där vissa av knapparna inte ens fungerade som de ska, innan den ovan nämnda uppdateringen valde att helt enkelt ta bort dessa. Det här spelet är en röra i samma kvalitet som många andra som förr i tiden kunde levereras genom Steam Greenlight.

Another Dawn är ett överlevnadsspel med smygande och action, det är i alla fall vad utvecklarna KR Games önskar att vi ska tro. För spelet gör inget starkt jobb med något av dessa. Redan på första banan i spelet, som är en liten bit av den ö vi ska utforska, är ett perfekt exempel på allt som är fel med spelet utöver dess tekniska bitar jag lovar att återkomma till. En liten text i nedre hörnet ber oss att leta upp vår ryggsäck, som finns i en av hyddorna spridda längst med stranden. Stranden patrulleras av hårdkokta legosoldater vi ska försöka undvika, vilket är lättare sagt än gjort.

Den artificiella intelligensen för både smygande och stridande extremt tröttsamt och för det sistnämnda nästan omöjligt. Fienderna har i princip bara två lägen; följ sin utstakade rutt fram och tillbaka, eller full attack där de skoningslöst jagar oss till den ynkliga världens lilla ände av osynliga väggar. De rusar och skjuter konstant, nästan utan uppehåll, och deras skott missar aldrig om inget föremål är direkt i vägen och spelet har ingen vettig återkoppling för när vi tar skada förutom att klistra på en JPEG av blod och sänka färgerna lite tills vi får ett meddelande att vi har dött. Det är chockerande hur ett spel släppt på konsol känns så opolerat och av bara låg kvalitet.

Och skulle vi lyckas plocka upp ett vapen och försöka gå från byte till jägare, så är varken kontrollerna eller den artificiella intelligensen något att hurra över. Standardknappen för att sikta in med ett vapen är vänster axelknapp och vapen som till exempel armborst för den som vill smyga är nästan omöjligt att använda om fienden rör på sig, eller står längre bort än bara några meter. Rudimentära saker som känsla för avstånd eller vapenhantering existerar helt enkelt inte och gör de få områden där vi för en bråkdels sekund kan försöka låtsas att vi spelar Far Cry eller The Forest motsatsen till tillfredsställande

Sedan har vi det tekniska såklart. Another Dawn stoltserar på min Xbox Series X-meny med att det minsann är optimerat för Microsofts nya generationer av konsoler, men redan från första början så märks det att spelet antagligen hade kunnat släppas till Xbox 360 utan enorma kompromisser utöver kanske upplösningen. Texturerna är detaljerade och platta, modeller är extremt simpla, belysningen är otillräcklig eller till och med amatörmässig med bländande ljus och kontraster ibland.

Det är frustrerande när jag verkligen försöker hitta något positivt att säga om spelet, men det är ett spel som nästan inte borde ha släppts alls. Det fyller olika genreklyschor som hunger och törstmätare, som bara leder till frustration snarare än engagerande spelmekanik där vi håller oss på tårna i jakten på föda. Sedan har vi det faktum att spelet inte ens låter oss spara, det har inte ens automatiska sparpunkter utan dör du i slutet av en bana på grund av ett dåligt hopp eller för att en soldat gick berserk, så är det tillbaka till början av spelet igen. Another Dawn påminner mig om speldesign med subtraktion, men istället för att plocka bort alla överflödiga delar som distraherar från en spelupplevelse, så tas allt bort förutom det minsta möjliga för att det ska räknas som ett spel över huvud taget.

Jag trodde inte riktigt att detta var hur jag skulle inviga den nya generationen av konsoler med en recension, men det har i alla fall lyckats överträffa den skamlösa kvaliteten jag upplevde med Road Rage några år tillbaka. Another Dawn är ett uselt spel som inte ens är underhållande dåligt, utan bara smärtsamt och sterilt. Det försöker imitera populära genres men saknar all kvalitet eller produktionsvärde. Det hade inte behövt vara ett AAA-spel med all teknisk lyx, men mer ambitioner än vad som liknar testbanor med gratis spelmotorer hade vi i alla fall kunnat önska. Om ni sitter på Xbox Series X eller S och suckar över den allmänna spelbristen och vill ha något för stunden, spara månadslönen. Jag fick spelet gratis men vill ändå ha pengarna tillbaka.