Angry Video Game Nerd - den mest älskvärda nörden av alla

Det är svårt att tänka sig hur spelkulturen på internet hade sett ut idag utan Angry Video Game Nerd. De flesta har nog någon gång sett en AVGN-video eller två, eller åtminstone garanterat någon av alla de kopiösa mängder youtubers som inspirerats av hans stil och gått i hans fotspår. Mycket av det som gjorde AVGN:s material så elektriskt de tidiga åren var att han kändes så äkta, så genuin. Visst, det har så klart alltid varit en överdriven karaktär baserad på spel han själv spelat som ung, men eftersom verklighetens James Rolfe checkade ut från tv-spelandet någonstans i skarven mellan Nintendo 64 och Gamecube så talar han med lätthet så autentiskt om gamla retrospel eftersom han aldrig lämnade 90-talet själv, mentalt.

Medan andra duktiga youtubers kommit senare som reaktion på AVGN så har de aldrig kunnat slå an på samma känslosträngar av nostalgi, eftersom de kommer med utgångspunkten att de är gamers som älskar spel och som förmodligen hållit på med det väldigt länge. James Rolfe brukade gilla spel, men hans stora passion från dag ett var alltid film och filmskapande. Att han gick och blev en ikon för internetgamingkulturen är nästan lite komiskt, eftersom han egentligen alltid velat göra film. Men så kom den där legendariska Castlevania-videon som hans vän Mike slängde upp på det helt färska Youtube 2006 och, well, resten är historia. Plötsligt blev han den arga Nintendo-nörden tillsammans med hela spelvärlden. Det var ju aldrig tanken att hans hemmagjorda VHS-inspelningar som han kånkat runt med till vännerna skulle explodera på internet, men så blev det och då fick alla filmambitioner läggas på hyllan för att börja pumpa ut AVGN-material till ett internet som var helt omättligt på just precis den typen av retro content som han var helt outstanding på att göra. Den perfekta stormen, liksom.

För mig är de tidiga AVGN-åren smått magiska, som en tidskapsel av en svunnen era där James Rolfe fastnat i den tiden då vi alla var sådär charmigt okunniga och överentusiastiska. En tid när man fortfarande inte kunde kolla upp precis allt på internet och där spelmagasinen och hörsägen på skolgården fortfarande var bästa sätten att snappa upp nyheter inom spelens magiska värld. Det här funkar så bra, eftersom James själv fortfarande befann sig där. Han var redan out of touch med gaming 2004 och var därmed en autentisk, livs levande retro-dinosaurie när Youtube exploderade 2006. Det här utifrånperspektivet, en serie om spel gjorda av någon som egentligen har passionen på annat håll, var kanske den hemliga ingrediensen som gjorde såsen, så att säga.

För det är trots allt inte så att James Rolfe inte försökt ta sig ur den allt mer illasittande AVGN-kostymen, genom åren. OverAnalyzers, Board James och oräkneliga skräckfilms-videos till trots så är det främst AVGN som fastnat i internets kollektiva medvetande. Spiken i kistan för James mer vidlyftiga ambitioner om att bli en "riktig" filmregissör blev nog den crowd-fundade AVGN-filmen - en gigantisk flopp som totalt missförstod vad publiken ville ha. Verkligen en brutalt dålig film, vilket är så konstigt med tanke på hur briljanta många av hans youtube-videos är.

Men för mig handlar AVGN inte bara om internethistoria eller nostalgi. Serien är också kopplad till ett starkt personligt minne, från en vistelse i Japan en sommar i slutet av 00-talet. Den sommaren bodde jag några månader i Japan hos en dåvarande flickvän, och jag blev extremt magsjuk och illamående under en period. Vi hade en minimal lya i Yokohama, men när jag blev sjuk och hon skulle iväg på jobbresa några dagar så spenderade jag tiden hemma hos hennes föräldrar för att krya på mig. Jag har nog aldrig varit så sjuk som där och då, vid ett tillfälle minns jag att jag fick åka akut till sjukhus för att få dropp eftersom jag inte kunde behålla någon vätska eller näring. Jag minns också den känslan jag hade av att känna mig så otroligt ynklig och bedövande, plågsamt ensam som jag var under just de dagarna. Omgiven av folk som ville mig väl, visst, men i ett helt främmande land och hos en familj som knappt talade ett ord engelska så var kommunikationen bristande och jag behövde desperat något med igenkänningsfaktor, något som kändes lite "hemtrevligt" medan jag spenderade dagarna helt utslagen på en säng. Lösningen blev ett massivt AVGN-knarkande. När jag inte orkade göra något annat spenderade jag några dagar med att gå igenom snudd på varenda video som James Rolfe publicerat på sin Cinemassacre-hemsida. Jag hade ju kollat lite på AVGN även innan detta, men just där och då var en skön dos retronostalgi och nördhumor precis vad jag behövde. Detta AVGN-maratonet bara cementerade AVGN-serien som min absoluta favoritserie på nätet, alla kategorier.

Där och då visste jag ju inte att James Rolfe knappt spelade tv-spel längre. Men att det senare visade sig att han knappt rört ett spel sedan Nintendo 64-tiden fick alla bitarna att falla på plats. Ibland kan det ju vara så att de som varit inuti spelbubblan men tagit sig ut kan se saker ur andra synvinklar, på ett sätt som vi andra inte har distansen till att göra på samma sätt. AVGN-serien har sedan dess spawnat otaliga härmapor, egna tv-spel och allt möjligt annat. Internet må ha förändrats totalt de senaste 20 åren, därför finns det fortfarande något märkligt trösterikt i att höra en gammal man skrika på usla NES-spel som om året fortfarande vore 1991. Kanske är det också av denna anledning serien alltid kommer vara så speciell för mig. Inte bara som en rolig youtube-serie, utan också som något som erbjöd en märklig liten trygghetszon under en tid i livet då jag som bäst behövde en.