Gamereactor Sverige. Kolla in stekheta speltrailers samt uttömmande intervjuer från spelvärldens största spelevenemang. Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Amsterdam

Amsterdam (Bio)

Det blir virrigt och konspiratoriskt i David O. Russells 30-talsmysterium. André har recenserat en av redaktionens mest efterlängtade rullar i år...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Året är 1933. Världen har precis återhämtat sig från det förödande första världskriget, men när ett nytt globalt hot uppenbarar sig blir en läkare, en advokat och en konstnär insyltade i en av amerikansk historias märkligaste konspirationer. Detta är dessutom inte heller första gången dessa tre möts; dessa figurer har en gång i tiden delat ett tröstande efterkrigslugn i Amsterdam men som tvingades vakna upp från sin dröm och därmed splittras - fram tills ett hiskeligt dubbelmord i New York återförenar dem.

Amsterdam är, sett till dess många genrer, en blandad komp(l)ott. Det är lika mycket krigshistoria som det är en spionthriller, en flummig fars och en romantisk deckare, vilket ofta rör till tonen i David O. Russells första långfilm på sju år. Ibland fungerar det och vi bjuds på genuint härliga och skruvade scener som skapar mersmak. Ibland blir det grötigt, till den grad att Russells pratiga berättarstil mest blir flamsig och ofokuserad. Kvalitetsmässigt är det en berg-o-dalbana med toppar och dalar, där många av filmens stjärnor förgyller det röriga manuset. Christian Bales krökta krigsveteran hör exempelvis till filmens höjdpunkter, som vacklar sig fram till. Även Margot Robbie är förtjusande som den småknäppa sjuksköterskan som samlar metallsplitter från sårade soldater till sin konst.

Amsterdam
Vänskapsbandet är lite för tunt för att övertyga helt, men samtidigt är det svårt att inte charmas av deras bohemiska drömvärld...

John David Washington är dock horribel och bör avlägsnas från alla filmkameror snarast möjligt, då denna man har en förmåga att suga in den knasiga vibben från övriga medspelare likt ett svart hål. Han ska visserligen vara lite mer av gruppens rakryggade klippa, men det är inte första gången som Washingtons skådespel slukar karisma och han hänger knappt med när hans charmigare kollegor bär honom på sina axlar. Lyckligtvis är det inget större problem med resten av casten, där Mike Myers underhåller som brittisk spion och Timothy Olyphant är i princip oigenkännlig som mordisk ruskprick.

Amsterdam är ständigt underhållande tack vare sina stjärnskott, men ofta snubblar Russell över sina egna idéer och berättarstilar. Detta för att improvisationsstilen som Russell använder i sina filmer inte alltid klickar med det politiska spelet eller det konspiratoriska spionaget, som ju behöver en tajtare struktur för att vara effektiv. Medan det finns en del lyckade spänningsmoment brukar andra avgörande scener slarvas bort tack vare karaktärernas ständiga flum och det stundtals slappa berättandet. Det finns en sekvens som exempelvis ska vara förödande på pappret, men som fumlas bort när Bales karaktär får en drogframkallad epifeni, i samma stund som en hemlighet avtäcks och punkterar därmed intensiteten.

Detta är en annons:
Amsterdam
Taylor Swift fortsätter att etablera sig som skådespelerska efter framgångar som... ehmm... Cats...?

Filmen är löst baserat på en verklig amerikansk konspiration, där Robert De Niros karaktär baseras på generalen Smedley Butlers vittnesmål om en potentiell statskupp i USA, och jag gillar mycket av Russells knasiga hopkok av fiktiva som verkliga inslag. Ideologiskt och filmmässigt krockar många idéer, där vissa idéer bjuder på ett fyrverkeri av kreativitet medan andra idéer faller platt. Det är en splittrad film, som kommer att leda till splittrade tittare. Personligen föll jag till slut för det frenetiska flamset tack vare det ömt inbakade budskapet om kärlekens kraft. Mitt i den röriga politiska intrigen finner man optimistiska spår, där trions vänskap skär igenom oroligheterna med en skalpell för att syna oroväckande utvecklingar idag och det räcker långt - även om manuset och några tunna karaktärer inte gör det.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Kufiskt och kul, även om berättandet är överbelastat...
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
Amsterdam (Bio)

Amsterdam (Bio)

FILMRECENSION. Skrivet av André Lamartine

Det blir virrigt och konspiratoriskt i David O. Russells 30-talsmysterium. André har recenserat en av redaktionens mest efterlängtade rullar i år...



Loading next content