American Primeval (Netflix)

Om nya Netflix-serien American Primeval var en låt, skulle den spelas i moll, ett och samma ackord. Tre halva tonsteg under allting som rent musikaliskt låter som trivsel och präglat av en monoton enfald. Sången i sig skulle heta "Misär" och framföras på en skev blockflöjt av en man vars kroppshygien enklast skulle beskrivas som tvivelaktig.

Peter Berg och The Revenant-manusförfattaren Mark Smith bjuder här på en och samma sak, utan andningspauser, nyanser, variation eller ljusglimtar. I sex långa avsnitt får vi en inblick i det gräsligaste av leverne under de mörkaste åren i USA:s historia, och jag älskar det. Är American Primeval lite för dystert? Ja. Är American Primeval lite för märkt rent tonalt? Ja. Är det enformigt i sitt berättande med karaktärer som alla är genuint hemska? Ja. Men i det här fallet så gör det inget. Det är nog till och med så att jag föredrar det på det här viset. Om Deadwood och The Revenant fick ett barn, skulle ungen heta American Primeval.

Året är 1857. Det är tre år innan Abraham Lincoln röstas in som Amerikas president och fyra år innan inbördeskriget bryter ut. Vi får följa mamman Sara Rowell och hennes låghalta son Devin som avser att färdas flera hundra mil till Wisconsin för att möta upp sin make som under flertalet år arbetat med att gräva ur en gruva och enligt utsago blivit snuskigt rik på kuppen. Löftet om ett bättre liv för sig själv och hennes son driver henne till att göra den minst sagt farliga resan genom ett kaotiskt Amerika och för att fäkta undan banditer och indianer slår hon följe med den ärrade halvindianen och livströtte slagpåsen Isaac, som snabbt visar sig vara en jävel på att mörda folk.

American Primeval är precos som The Revenant en lortigt grisigt, misärdränkt, hårt, mörkt och eländigt tvärsnitt ur USA:s historia och blandar relativt ytliga karaktärsporträtt med olidliga mängder övervåld på ett sätt som jag förstår att vissa kommer att kalla "avtrubbande" eller "hjärndött". Jag är dock inte av av dessa. Jag uppskattar denna mer historiskt korrekta bild av 1800-talets USA än den där helylle-rentvättat upplysta och eleganta bilden som vi matats med i allt från Silverado till Tombstone under alla tänkbara år, även om Mark Smith och Peter Berg här säkerligen delvis överdriver den koncentrerade misär som ett liv under denna tidsperiod innebar.

Kriget mellan bosättare och indianer rasar, kriget mellan kultur och religion likaså och för den som inte väljer sida gäller ett liv som laglös i en tid där mat, medicin och lag/ordning naturligtvis var en akut bristvara. Taylor Kitsch är stram, tystlåtet plågad men dödligt kapabel i rollen som Isaac och Betty Gilpin är stark men sårbar i rollen som Sara i en miniserie som jag verkligen gillade. Ett lite mer nyanserat berättande med ett mindre klaustrofobiskt bildspråk hade inte skadat men på det stora hela känns detta som The Revenant i TV-serieform och det tackar åtminstone jag inte nej till.