Alan Wake: The Writer

Efter de mystiska sluten på både Alan Wake och expansionen The Signal har Remedy lovat att avsluta allt i den sista expansionen The Writer. Något man inte riktigt klarar av att leva upp till, och känslan av att Remedy ursprungligen hade betydligt större planer än såhär för Alan Wake är svår att skaka av sig. Tanken var nog att släppa fler delar, vilket förmodligen omöjliggjorts av bristande försäljning.

Därmed inte sagt att The Writer är dåligt dock, onej, precis tvärtom. The Writer är snarare kanske det roligast jag haft med Alan Wake, mycket tack var att den finesslösa mekaniken i striderna med Taken bantats och att Alan fått fler finesser att använda sig av. De flygande bokstäverna från The Signal finns exempelvis kvar, men används smartare. Ordet "Boom" dyker till ofta upp och lyser man på dem får man en röd explosiv tunna som är rena kryptoniten för Taken. Det gör The Writer mer njutbart att spela utan att hackas av spelets i särklass svagaste kort, nämligen just striderna.

The Writer tar vid där The Signal slutade och erbjuder ytterligare djupdykningar ner i Alans plågade sinne som Taken sakta men säkert håller på att fördärva. En otäck plats där vad som helst kan hända och där man inte kan vara säker på någonting.

Trots att The Writer mestadels utspelas i välbekanta Bright Falls-omgivningar har Remedy smart återanvänt dem och gett dem en naturlig plats i storyn som faktiskt fyller ett syfte. Alans psyke spelar oss hela tiden spratt, bokstäver lyser upp himlen och ger ledtrådar om vad vi ska göra härnäst i vad som känns som den suggestiva thriller Remedy ville att Alan Wake skulle bli.

Hela tiden velar jag och funderar över vad som verkligen händer och vad som bara är inbillning. Även Thomas Zane är med och guidar mig och fungerar som något slags riktmärke i äventyret, som ett ljus att följa. Man passerar även små diskreta hyllningar till huvudäventyret som ett slags sorglig återblick av de roliga saker man trots allt gjorde i Alan Wake.

Men tyvärr tar äventyret slut ganska snabbt, nätt och jämt längre än ett kapitel i Alan Wake efter ungefär 1½ timmes speltid. För 560 Microsoft-poäng (drygt 60 kronor) tycker jag man kan begära mer än så, även om det som sagt faktiskt är kvalitativ speltid. The Writer lämnar mig med en lite ledsam känsla, trots allt.

Dels för att det som sagt inte känns helt avslutat, dels eftersom det kanske är det sista vi någonsin ser av Alan Wake. Här faller fler delar på plats än tidigare, och med den feedback Remedy nu fått hade en ordentlig uppföljare kunnat bli en riktig höjdare. Men det lär vi aldrig få veta.