"Jag måste vara Leatherface!"

I det Hegevallzka Residenset® är Halloween en viktig högtid. Eller ja, "tradition", snarare. Vi gillar den mer än midsommar, påsk, nyår och i stort sett allt förutom julen. Frank (9) och Vega (8) ääälskar Halloween. Eller ja, det gör väl alla barn i guess, och jag älskar att se hur lyckliga de blir när vi vräker upp skräckpynt och smyckar vårt hus både in- och utvändigt att det i slutändan ser ut som en spökkåk.

I år frågade jag Frank och Vega för lite drygt tio dagar sen vad de ville klä ut sig till. Tanken var att hinna beställa kostymer/masker/smink/peruker om de ville ha något väldigt särskilt. Vega ville vara en Cheerleader Zombie, vilket vi löste rätt snabbt. Dräkten fanns att köpa på Hobbyboden i Östersund tillsammans med färgmatchade pom-poms. Ansiktssminket hade vi mängder av sedan innan. Frank hade lite... andra önskemål. Haha.

Jag: Vad vill du klä ut dig till gubben?

Frank: Leatherface

Jag: Hahaha, nej

Frank: Jo! Leatherface är coolast. Jag vill vara Leatherface

Jag: Okej-då... Vi fixar

Vi började med att köpa en leksaksmotorsåg (eller ja, detär nån slags skräcktema-häcksax-såg, men ändå - den väsnas och rör på sig med hjälp av batterier). Vi klippte sen sönder en mörkgul T-shirt som vi gjorda om till förkläde, ritade bloddroppar och splatter med rött tusch. Sen knöt vi en av mina gamla slipsar lite slarvigt och åkte ned på Hobbyboden och köpte en vampyrmask. När vi kom hem klippte vi sönder latexmasken, helt. Klippte upp den i sex delar, klippte bort skallen, näsan, munnan, ögonen och limmade ihop delarna med superlim. I de klippta skarvarna ritade jag stygn med svart tusch, vi beställde en rockabilly-peruk från Partykungen som vi sen klippte ned och friserade till och nu är han alltså klar. Redo att skrämma skiten ur varenda liten unge på gatan. 😂