Här hittar du den första delen av denna lista: Go!
(05) Say hello to my little friend! / Scarface (1983)
Brian De Palma har en och annan kunglig scen på sitt samvete men inget ögonblick är fläskigare än när den kubanska knarkbaronen, Tony Montana, briljant överspelad av Al Pacino tappar det totalt och går loss på allt som rör sig, och för all del, inte rör sig i Scarface. När imperiet faller och allt ligger i spillror. Då, när han beväpnad med en M16 utrustad med granatkastare och mer kokain i i kroppen än blod tar sig ner till foajén för en sista strid och yttrar de klassiska orden "Say hello to my little friend." En tidlös actionscen som är ett rent och ohämmat blodbad, komplett med explosioner och en massiv "body count", långt innan Bayhem var en grej. Men inte bara fullt ös medvetslös utan scenen är också en fantastiskt stiliserad estetik som bara Brian De Palma kunde göra, vilket gör den till en av de fetaste scenerna från 80-talet, och skall vi vara helt ärliga, någonsin.
(04) Get away from her you bitch! / Aliens (1986)
Ellen Ripley har tillsammans med Sarah Connor blivit självklara stämplar för den starka kvinnliga arketypen och som än idag sopar golvet med dagens fantasilösa imitationer. I synnerhet överlevaren Ripley har använts som exempel för en välskriven, trovärdig och mänsklig karaktär som inte tog skit från någon - särskilt inte från kosmiska skräckparasiter som gillar att kläckas i folks bröstkorgar. Hennes mest skinande stund var när hon out-bitchade storbitchen själv i James Camerons köttiga actionklassiker Aliens, där hon i ett osjälviskt ögonblick utmanar aliendrottningen iförd en mechsuit för att rädda lill-Newt och fräser fram en replik så odödlig och så obeveklig att det för evigt förseglade vår kärlek till Sigourney Weavers hjältinna. Efter två filmers traumatiskt terror fick Sigourney Weavers karaktär chansen att slå tillbaka i ett triumferande filmögonblick som avsatte slemdrottningen och fick själv titeln "Sci-Fi Queen". Ripley var nämligen mer än bara en actionhjälte: det var hennes mänsklighet som gjorde att vi som publik kände oss trygga i den kalla, tomma rymden. Ingen må höra dig skrika i rymden, men den legendariska repliken "Get away from her you bitch!" kommer alltid att eka i våra minnesarkiv så länge vi lever.
(03) Happy Trails, Hans! / Die Hard (1988)
Överraskningssuccén Die Hard drogs med dröser av problematiska bekymmer under produktionsfasen och stundtals såg det faktiskt inte ens ut som om det skulle bli någon film, men det blev det ju - och tur var väl det. För Die Hard är i allra högsta grad en av 80-talets finaste filmer och scenen där John kliver in, strumplös, tröjlös och avväpnad med händerna på huvudet i rummet där terroristbossen Hans står med hans arma fru som gisslan, för att sen blotta för tittaren sin geniala lilla lösning med hur han silvertejpat en Beretta 9mm på bröstryggen, är en scen som vi alla ser framför oss om vi sluter ögonen. Filmmagi och 80-talets tredje bästa stund.
(02) Like Tears... In Rain / Blade Runner (1982)
Få filmscener genom historien har lyckats vara lika spänningsmässigt täta och nervigt läckra, actionfyllda, ursnygga och poetiska, på en och samma gång. Den där sekvensen på hustaket i Ridley Scotts cyberpunk-mästerverk Blade Runner är precis det, precis så bra. Precis så perfekt. Efter att Replikanten "Batty" (gestaltad av en briljant Rutger Hauer) slagit Deckard till småbitar, och när han är på väg att falla mot en stensäker död, räddas han ju av sin motståndare som i regnet, på taket, med en vit duva i sin vänstra hand tar sig tid att berätta vad rädsla verkligen är, att även syntetiska människor har mänskliga känslor och att han sett saker som Deckard inte ens skulle kunna föreställa sig. "All those moments... Will be lost, in time. Like tears... In Rain." Där har du den, 80-talets näst finaste filmsekvens.
1980-TALETS ALLRA FINASTE FILMSCEN:
(01) I am your father / Star Wars: Rymdimperiet slår tillbaka (1982)
Här har vi då slutligen ögonblicket som kommit att definiera en hel generation av biobesökare och något absolut ingen hade kunnat på förhand gissa sig till skulle hända. Scenen skickade en seismisk chockvåg runt världen och krossade alla förkonstruerade antaganden. Allt vi hade lärt oss var en lögn och galaxens ultimata ruskprick, ärkeskurken själv, var vår hjältes far och ingenting var hädanefter sig likt. Hur de ens lyckades hålla sanningen hemlig fram till premiären är ett smärre mysterium och en sådan kolossal twist hade i dagens värld aldrig gått att hålla under lås och bom. Redan under inspelningen av Rymdimperiet slår tillbaka visste teamet utmaningen de hade framför sig och använde sig både av alternativa manus, omtagningar och flera olika inspelningar. De enda som i slutändan visste sanningen var George Lucas själv, James Earl Jones och Mark Hamill. Enligt rykten skall även Jones själv direkt efter han gjort inspelningen stormat över till George kontor för att få veta om manuset verkligen stämde och det är en liten bit av filmhistoria som etsat sig in i populärkulturen, ett minne för alltid cementerat till ljudet av Mark Hamills ångestfyllda vrål av förtvivlan.
Vilka är dina favoritscener från 80-talet?
Här hittar du den första delen av denna lista: Go!